Vad eländigt det kan vara då

Nu kommer det gnäll igen. Jag har haft ont i magen sen måndags och är förkyld sen i tisdags. Alldeles precis märkte jag att jag har ont i ryggen och inte kan sitta helt rakt. Vad är det som händer med min kropp? Är det straff för alla promenader jag tänkt ta men inte orkat? Det enda jag vet som hjälper mot mitt förföljande ont är promenader, träning, att låta det försvinna genom rörelse. Ändå är jag så himla lat. Det är precis som att jag inte vill hjälpa mig själv. Lustigt va?

I övrigt. Jag körde till universitetet för att låna en bok igår. När jag går in på universitetsområdet ser jag inget annat än starka minnen. Sjukt starka minnen. Minnen som nästan slår ner en. Fysiskt slår ner en. Och nu då, nu har jag inget liv där längre. Har inte haft på länge. Vilket väl är naturligt eftersom tanken är att man ska bli klar med sin utbildning. Någon gång. Livet på universitetet var ofta svart eller vitt. Bra eller dåligt. Glatt eller deprimerat. Alltså, starka minnen.

Det jag är glad över just nu är vädret. Att Joakim gick iväg till jobbet med enbart en t-shirt under sin vårjacka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0