Växjösjön och vinden och doft av kaprifol
Fniss fniss
Joakim bad att få med en bild på sin bil. Så: här är bilen vi åkte till affären med! Ni minns säkert, vi skulle köpa glass till jordgubbarna igår.
Innan glassen skulle vi gjort lite finmat, men Joakim fick ont i magen och vi bestämde att det fick bli finmackor istället. Han åt äggmackor med sallad och kaviar och jag åt skinkostgurkatomatsalladsmacka. Det blev mycket gott! Särskilt med vin till. Jag tänkte att det skulle skära sig, macka och vin. Men inte då. Vin är nog gott till allt förutom fil och gröt.
Första
De är inte i klass med de enorma och enormt goda jordgubbarna jag plockade i somras, men de är de första. Det är därför de är så goda.
Snart åker vi och fixar tillbehör som jag vanligtvis inte äter så här en helt vanlig torsdag: Carte d'Or: Choco Chip Muffin. Men Joakim äter och när han tvingar mig att smaka liiite och säger att jag visst det får käka åtminstone en skopa, hm, ja. Då äter jag. Jag är inte ståndaktig numera. Jag var det innan, på högstadiet. Jag lyckades låta bli godis under 1½ år. Vad nu det var bra för. Smalare blev jag inte och något annat motiv kan jag inte tänka mig att jag hade i åtanke.
Hur som helst. Det är tur att min mormor inte vet hur en dator samt internet fungerar. Varje gång jag säger tack, men nej tack till kakor, säger hon samma sak till mig: Lilla Hanna, du är ståndaktig du!
Och jag gillar verkligen när hon säger så. Jag gillar att någon tror att jag är orubblig i något.
(Egentligen är jag hur velig som helst angående typ allt)
Min längtan var sån som ingen har haft
Igår vid kvart i niotiden på morgonen köpte jag 2 st. avokado och 1 st. juice för mina sista pengar. Sen promenerade jag till Vintergatan och väckte Helena (Helena! Fatta! Hon är hemma igen!) och åt min andra frukost för dagen. Vi tittade på nyhetsmorgon och hade det bästa vänner-mysigt. Äntligen börjar känns det som om hon faktiskt inte var borta sådär sorgligt jättelänge!
Vi lyfter nu. I en annan rymd, i ett annat ljus
Så här vill vi att morgnarna ska se ut.
GOD MORGON!
Sug
Jag måste ha potatis ikväll! Funderar på att göra en potatissallad, men vet inte exakt vad som finns i kylskåpet och är för lat för att ta reda på det just nu. Jag har nu däremot minst tio olika recept på potatissallad sparade under bokmärken.
Det jag vet är att det bara finns tre potatisar. Det blir svårt att dela och bli mätt på enbart dessa. Men jag kan ju inte gärna äta upp alla själv eftersom det är Joakim som betalat för just de här potäterna. Därför hoppas jag på att det finns något mer att blanda ner i salladen. Annars blir det väl inte gärna en sallad heller. Men om det finns det, då har jag ju åtminstone en liten chans att få mest potatis.
Potatis. Potatis. Potatis.
Det jag vet är att det bara finns tre potatisar. Det blir svårt att dela och bli mätt på enbart dessa. Men jag kan ju inte gärna äta upp alla själv eftersom det är Joakim som betalat för just de här potäterna. Därför hoppas jag på att det finns något mer att blanda ner i salladen. Annars blir det väl inte gärna en sallad heller. Men om det finns det, då har jag ju åtminstone en liten chans att få mest potatis.
Potatis. Potatis. Potatis.
Alla fattar utom du
Satan så kallt det är ute! Precis som alla andra i Sverige, förutom Helena som längtar till hösten, längtar jag till det blåser varma vindar varje dag, thank you very much. Kylan gör mig till en hemsk person. Den gör mig förbannad.
Explosivt arg, det blir jag minst en gång om dagen över något. Det är därför skönt att jag inte kräver mycket för att tina igen: Lisa Bjärbo, kaffe och mackor ger mig till exempel i eftermiddag verktygen att hantera denna värdelösa ilska. Det känns alldeles onödigt aggressivt att gå runt och vara arg på vädret, jag vet det. Vädret är ju som det är ändå. Finns inget att argumentera med.
Mmm. Vilken normal människa blir inte på gott humör av en äggmacka då?
Explosivt arg, det blir jag minst en gång om dagen över något. Det är därför skönt att jag inte kräver mycket för att tina igen: Lisa Bjärbo, kaffe och mackor ger mig till exempel i eftermiddag verktygen att hantera denna värdelösa ilska. Det känns alldeles onödigt aggressivt att gå runt och vara arg på vädret, jag vet det. Vädret är ju som det är ändå. Finns inget att argumentera med.
Mmm. Vilken normal människa blir inte på gott humör av en äggmacka då?
Vårupplevelser
Ni minns det där man alltid gjorde med gräs när man var barn? Jo man satte det mellan tummarna och blåste och fick fram ett ljud. Det gjorde vi idag.
Ni minns när man kände på vattnet för att försöka avgöra hur långt tid det var till man skulle kunna bada? Det gjorde vi idag.
Ni minns hur mycket man älskade att gunga? Det är fortfarande rätt underhållande.
Att käka glass fattas förstås här. Men kiosken var stängd och jag hade hur som helst ont i magen. Annars är ju glass the shit. Särskilt vaniljpuck. Vaniljpucken är helt underbar!
När vi gjorde weekend
Jag, Helena, Joakim och Agnes stack i fredags på festival här i Växjö. Det viktigaste den dagen var dock inte festivalen, tycker jag, utan Joakims och Helenas "första" möte (det allra första räknas inte eftersom båda då, för runt åtta månader sedan, var mer än salongsberusade.) Så här såg det ut i alla fall.
Förfest i Räppe. Joakim, Helena och Agnes lär känna varandra.
När alla lärt känna varandra bjöds det upp till dans.
Och vi tog kompiskort.
Det här ser väl lovande och härligt ut? Men vet ni vad? Det syns inte på kortet att det ganska mycket ösregnade de första timmarna.
Därav vissas klädsel.
Så fort Krunegård började slutade regnet att störa. Han hyllade de luxe. Nu gillar jag honom ännu mer.
Efter Krunegård ville vi bort från regn och därefter blev det alltså inte så mycket mer av tittandet utan mest sittande. Men vi hörde Timo på håll.
Lördagen festade samma personer plus Mattias på Vintervägen hos Helena och där blev vi kvar hela kvällen och halva natten.
Agnes kläder för kvällen finner jag vara alldeles underbart snygga.
Plus en till höger: Mattias.
Förfest i Räppe. Joakim, Helena och Agnes lär känna varandra.
När alla lärt känna varandra bjöds det upp till dans.
Och vi tog kompiskort.
Det här ser väl lovande och härligt ut? Men vet ni vad? Det syns inte på kortet att det ganska mycket ösregnade de första timmarna.
Därav vissas klädsel.
Så fort Krunegård började slutade regnet att störa. Han hyllade de luxe. Nu gillar jag honom ännu mer.
Efter Krunegård ville vi bort från regn och därefter blev det alltså inte så mycket mer av tittandet utan mest sittande. Men vi hörde Timo på håll.
Lördagen festade samma personer plus Mattias på Vintervägen hos Helena och där blev vi kvar hela kvällen och halva natten.
Agnes kläder för kvällen finner jag vara alldeles underbart snygga.
Plus en till höger: Mattias.
Ingen rörelse någonstans
Igår jobbade jag kväll. Det var en underlig känsla som låg över hela stan då. Allt var skrämmande stilla, trots kön av kunder som till och från räckte från disk till ytterdörr. Förmodligen var det förvåning över de 17-23 majgraderna som skapade detta lugn. Efter den otroligt långa vintern har i alla fall jag glömt hur man gör när det är varmt.
Katt i päronträd
Men guuuud vad bilden blev enorm. Ja ja. Det viktiga är ju bilden, inte storleken. Hur som helst. Bilden är tagen i Olofström, närmare beskrivet på päronträdet som ligger på baksidan av mina föräldrars trädgård. Katten är min första systers (jag har tre systrar, 1, 2, 3 är åldersordning, inget annat) och den älskar att klättra, som de flesta katter gör. Anledningen till att jag tog bilden (förutom det att det fanns potential till att bli en rätt så snygg bild) är päronträdkattens försvinnande. I flertalet dagar var den borta, exakt hur många vet jag inte, men det var många har jag fått berättat för mig, och väl hemkommen var stackarn så svag, så svag, så svag. Den kunde inte ens stå upp berättade min andra syster förtvivlat. Några dagar senare hälsade jag på hemma och tog just den här bilden. Så särskilt illa kan det alltså inte ha varit.
Som ni förstår skrev jag det här inlägget av en anledning: att få med bilden. Själva texten är ointressant för alla utom en person, kattens ägare. Hej My!
Allt gör mindre ont sen. Inget är värre än första gången
Jag har precis varit ute och sprungit. Efter springet gjorde jag magövningar på en bänk. Det var obekvämt och det hade varit fruktansvärt pinsamt för mig om någon hade kommit då. Det var år och dag sedan jag sprang en runda i skogen. Närmare räknat sommar 2009. I alla fall. Nu har jag nog pajat höften. Smärtan sätter in i varje steg. Men stolt över mig själv är jag.
Control, I'm here.
Control, I'm here.
Luften är fri
Grattis! Jag är med blogg. Med ny blogg. Det är dags att förnya, göra friskt. Som ni kanske ser har jag inte riktigt hittat hem med designen än. Men den kommer. Den kommer.
Wish me luck and so on.
