Baby, allt såg hopplöst ut

Min mobil råkade följa med Helena hem igår natt. Jag fick ångest och mardrömmar natten lång. Det är för jäkligt, men jag känner mig så tom utan min mobil. Tänk om någon ringer eller sms:ar när jag inte har mobilen och jag inte kan svara omedelbart. The horror.

Så. Det första jag gjorde imorse var alltså att promenera till Helena och hämta den. Nu var det ingen som hade ringt. Men ändå. Det kunde ha varit så. Ni anar inte hur härligt det var att få hålla den igen.

Nu är alla känslor återställda igen.
Tack och lov.
Kurerad.

Kommentarer
Postat av: Helena

Åjo. Annika ringde på morgonen. Jag svarade. Hon undrade förvånat om jag sovit hemma hos er.

2010-06-09 @ 22:22:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0