Do or die, now or never

Vi hade så tråkigt, så tråkigt en kväll. Båda behövde aktivitet och båda tjatade om att något roligt måste måste hända. Man kan säga att vi mer eller mindre höll på att avlida av tristess. Då kom jag på att vi kunde åka och handla något, för det är ju alltid kul. Godis, glass eller kakor, min syn på roligt. Alltså, cykeltur till Maxi. Jag älskar Maxi. Det är där jag hänger när jag åker till Olofström. Olle kallar mig för maxibarn.



Vilken syn! Jag trodde nästan, nästan att han inte kunde cykla. Bil och Joakim sitter ju annars ihop. Inte så mycket promenera eller cykla. Trodde jag.



Här ville Joakim inte bli fotad egentligen. Jag förklarade helt enkelt att "allt, Joakim, allt kan och bör hamna på the blog. Så är det bara."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0