Så går det när man tror att världen snurrar runt en


Här pluggade jag intensivt på bussen hem. Det måste ju löna sig att jag åkte hem. Hemma är det nämligen svårt att plugga. Det händer för mycket.


Här sitter jag på baksidan, kissnödig som fan. Det var jag redan då jag började gå hemåt. Men, ingen (av fem personer liksom) var hemma och överraskningsmomentet kändes sådär. Jag fick vänta en timme. Så här spenderade jag den.




Jag fortsatte knipa ihop och solade. Det var otroligt varmt igår.




Missan ville också in. Hon skrapade på dörren ni ser i tio minuter. Hon förstår inte när det är dags att ge upp.


Men, till slut tröttnade hon faktiskt och bytte utsikt.




Jag gjorde likadant. Kolla bara vad vårigt det är i trädgården.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0