Miserabelt
Det var vår igår. Jag och pappa var ute med Elvis och promenerade. Visst halkade jag på is och ramlade, precis som jag gjort var och varannan dag nu under vintern, så det var svårt att helt och hållet tänka bort att det bara är början av februari.
Men samtidigt som vi försökte hålla balansen på isen så klagade vi, pappa och jag, över hur varmt det var och att vi nog var tvungna att knäppa upp jackorna och ta av mössorna och vantarna. Det gjorde vi då alltså. Och det kändes HUR BRA SOM HELST.
Hur. Bra. Som. Helst.
Men nu är livet lite miserabelt igen. Det snöar ute. Fan.
Men samtidigt som vi försökte hålla balansen på isen så klagade vi, pappa och jag, över hur varmt det var och att vi nog var tvungna att knäppa upp jackorna och ta av mössorna och vantarna. Det gjorde vi då alltså. Och det kändes HUR BRA SOM HELST.
Hur. Bra. Som. Helst.
Men nu är livet lite miserabelt igen. Det snöar ute. Fan.
Kommentarer
Trackback
