Och allt blev bättre

Åh vad det gjorde ont igår. Hur jag än låg och vad jag än gjorde. Jag var helt säker på att jag inte skulle kunna käka något på flera dar. Men, vid femtiden när Joakim kom hem hade huvudvärken lättat något och jag var  ganska vrålhungrig. Joakim my dearest hade varit och handlat lots of mat som som inte behöver tuggas: två sorters fil, blåbärssoppa samt soppor jag kan värma.

Och så fick jag alvedon och tulpaner mot smärtan. Det var väl snällt?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0