Fakingupstoriesisalright

Var gång jag kommer hem till Olofström blir Elvis (hund) som besatt av mig. Han följer mig vart jag än går och vad jag än ska göra. Så långt han kan. Vid toalettbesök, dusch, tvtittande, läggdags, gungande samt när jag snor mat från mammas och pappas förråd. Han blir livrädd när jag skriker hejdå Elvis och stampar iväg. Han blir sjukt avundsjuk när jag låtsas ha en katt i famnen och gullar med den. Han sliter sig från vem som helst för att följa mig. Han kan ha varit ensam med mig hela dagen, ändå vill han knappt lämna mig när någon annan i familjen kommer hem.

Och gud vad jag njuter. Lise stackarn, den riktiga mamman, glöms för tillfället bort.