Rädd
Igår körde jag till Ljungby med bensinlampan (eller vad den nu kallas) lysande. Joakim försäkrade mig om att bilen inte behövde tankas förrän senare på kvällen samma dag. Jag tror verkligen på Joakim vad gäller bilar. Men. Efter en halvtimmes körning mot Växjö igår började visaren verkligen visa mot tomt. Den var alltså nere på tomt med någon millimeter mot helt tomt. Jag blev mer och mer nervös, vem vill få stopp på motorväg, och bad till slut till Gud att jag skulle få klara mig till motorvägens slut. Jag var nämligen bombsäker på att jag inte skulle komma hem.
Men jag kom alltså hem. Och den klarade sig till dit vi skulle tanka också. Men jag tänker aldrig mer köra om jag inte är säker på att bensinen räcker. Jag var så nervös att benen skakade när jag steg ur bilen igår.
Men jag kom alltså hem. Och den klarade sig till dit vi skulle tanka också. Men jag tänker aldrig mer köra om jag inte är säker på att bensinen räcker. Jag var så nervös att benen skakade när jag steg ur bilen igår.
Kommentarer
Trackback