Septemberpromenad
Vi väntar på pappa. Man kan se besvikelsen i ögonen på hundstackarn. Här var det en evigheeet sedan jag sa det magiska ordet gå. Det var det alltså faktiskt. Minst en timme sedan.
Som plåster på såren lät vi honom bada. Gudars vad han älskar det.
Det är sjukt fint häromkring. Pappa och jag stod och kikade efter glitter på sjön. Det är något pappa brukar tycka att det är viktigt att man gör innan sommaren är slut. Han hade inte lyckats fånga det på riktigt i år än. Jag vet inte riktigt vad han tyckte om dagens glitter. Jag fann det tillfredsställande glittrigt.
Kommentarer
Trackback
