Första
Idag har vi grupphandledning 1. Vi får se hur mitt ämne blir mottaget. Har ingen aning själv. Känner mest att det inte borde gå så mycket åt helvete eftersom jag är ganska nöjd med ämnesvalet. Mest rädd är jag efter denna handledning. Då sätter ju arbetet igång, på riktigt! Då måste jag själv organisera mig, jag har ingen jag kan prata med. Inte på riktigt. Handledare, visst kan jag rådfråga, men inte om allt. Sådär som en kan göra med en skrivkompis.
Nåväl, det går säkert. Igår till exempel, efter insättning av kopparspiralen (slippa hormoner och ta piller varje dag, jo jag tackar!), var jag mycket positiv angående skolan och kunde för mitt liv inte förstå vad det var jag gick och oroade mig för. Om bara den intensivt fruktansvärda smärta som plågade mig (och fortfarande känns som en oerhört jobbig menssmärta) kunde försvinna kände jag att ingenting kunde mäta sig med den i jobbighet. Det var verkligen skitjobbigt. Vit i ansiktet, kallsvettig, världens smärta som letade sig upp till nedre delen av magen och med svårigheter att sitta ner satt jag och väntade på bussen i en halvtimme på resecentrum. Då längtade jag tills jag satt hemma och skrev klart uppgiften till dagens handledning.
Nåväl, det går säkert. Igår till exempel, efter insättning av kopparspiralen (slippa hormoner och ta piller varje dag, jo jag tackar!), var jag mycket positiv angående skolan och kunde för mitt liv inte förstå vad det var jag gick och oroade mig för. Om bara den intensivt fruktansvärda smärta som plågade mig (och fortfarande känns som en oerhört jobbig menssmärta) kunde försvinna kände jag att ingenting kunde mäta sig med den i jobbighet. Det var verkligen skitjobbigt. Vit i ansiktet, kallsvettig, världens smärta som letade sig upp till nedre delen av magen och med svårigheter att sitta ner satt jag och väntade på bussen i en halvtimme på resecentrum. Då längtade jag tills jag satt hemma och skrev klart uppgiften till dagens handledning.
Kommentarer
Trackback
