Tankar
Jag har aldrig varit bra på att komma på saker själv. Mitt huvud låser sig när någon ber mig få en idé. Vadå FÅ en idé liksom? Vadå tänka efter och gå in i sig själv och FÅ en idé? Varför har folk så svårt att förstå att JAG INTE HAR NÅGRA IDÈER? Varför? Det är en fråga jag skulle vilja ha svar på.
Vad är det som får folk att tro att jag visst det kan få en idé bara jag tänker efter "på riktigt"? Något måste ju intressera mig, säger folk. Nej, säger jag då. Ingenting intresserar mig. Eller, ingenting särskilt i alla fall. Och det är jävligt svårt att få en idé ur ingenting särskilt, det ska ni veta.
Därför tänker jag nu inte alls det välja att skriva om något som intresserar mig (det skulle ta hela terminen bara att komma på det) utan istället bara välja något för att få klart det här helvetet. Visst är det förbjudet att tänka så om sitt slutgiltiga arbete? Det ska ju pendla mellan att vara en älskad bebis och ett hatobjekt. Jag känner att det säkerligen blir bättre som jag gör då. Mitt projekt kommer inte bli älskat, men heller inte bli hatat. Det kommer bara... tja, vara.
Vad är det som får folk att tro att jag visst det kan få en idé bara jag tänker efter "på riktigt"? Något måste ju intressera mig, säger folk. Nej, säger jag då. Ingenting intresserar mig. Eller, ingenting särskilt i alla fall. Och det är jävligt svårt att få en idé ur ingenting särskilt, det ska ni veta.
Därför tänker jag nu inte alls det välja att skriva om något som intresserar mig (det skulle ta hela terminen bara att komma på det) utan istället bara välja något för att få klart det här helvetet. Visst är det förbjudet att tänka så om sitt slutgiltiga arbete? Det ska ju pendla mellan att vara en älskad bebis och ett hatobjekt. Jag känner att det säkerligen blir bättre som jag gör då. Mitt projekt kommer inte bli älskat, men heller inte bli hatat. Det kommer bara... tja, vara.
Kommentarer
Trackback
