Fakingupstoriesisalright

Jag och Helena har startat en tradition eftersom vi aldrig träffas. Vi har varit ganska dåliga på att ringa varandra "då och då", som vi alltid sa att vi skulle göra. Istället har vi bestämt att torsdagar (tror jag i alla fall, vi har ju nästan precis startat traditionen) är vår pratdag. Då ringer jag eller Helena vid fyratiden och så pratar vi Helenas hela resväg, från Sösdala till Olofström, det vill säga fram till tjugo i sju typ.

Igår pratade vi till exempel om hur gamla vi faktiskt är nu. Det nämner vi varje gång. Jag vet inte varför vi känner oss tvungna att påpeka det hela tiden. Kanske är det för att vi känner förändringens vindar blåsa nu, som en säger. Jag får min efterlängtade jävla examen och Helena ska börja söka jobb på riktigt. Det ska jag med i och för sig, men än ser jag inte riktigt längre än till min examen.

 

Idag pluggar jag hårt fram till kvart i fyra. Sen kommer Ellen och då är det bara roligheter på schemat, som tacos och marängsviss med Joakim och förhoppningsvis Joakims syrra Johanna, skypea med My och glo på tv eller film. Imorgon ska vi shoppa och får sällskap av Ellens Filip.

 

Ja. Det var det.