Fakingupstoriesisalright

När det ser ut så här på morgonen är det dags att damma av den gamla blekta, söndriga och allmänt uttjänta (hint*) vinterjackan. Mhm.

*Jag önskar mig en ny vinterjacka till julafton.

Vi har ju en katt som har husarrest. Om ni minns? Gissa om han blir galen av detta. Och deprimerad. Tristan, som han är döpt till, har tidigare varit "innekatt." My hade honom och hans bror, Cornelis, i en liten etta för några år sedan. Det var rena galenskaperna som pågick där inne när de blev äldre. De sprang runt runt, försökte tränga sig ut ur fönster när de var öppna och blev sjukt besatta av att vara där My befann sig. Hon kunde inte stänga ute dem när hon duschade för då skrek de. Katterna satt och glodde på duschdraperiet och kikade in då och då.

Hur som haver. Katterna har alltså genomgått en hel del och det verkar som att de blivit lite sjuka. I själen alltså. Åtminstone då Tristan. I helgen råkade jag släppa ut honom två gånger. Andra gången sprang jag efter honom, satte mig på marken och lockade, tålmodigt. Han kom fram och jag tog upp honom i famnen. Jag började gå mot dörren och katten får ett utbrott jag aldrig förr sett den få. Den vrider och vänder och klöser och skriker och biter. Jag försöker få tag i i benen för att lyckas hålla kvar katten den lilla bit det är kvar innan vi är inne men det är stört omöjligt. Efter några sekunder är jag tvungen att släppa och jag kommer in med upprivna blodiga händer och ett ganska djupt bett i högra handen. Jag riktigt kände hur tanden drogs ur min hand när katten fick som den ville och flög iväg.

Resten av kvällen dunkade dunkade dunkade det i ena handen och sved sved sved i den andra handen. Men vi har försonats. Jag är förlåtande på det viset. Jag förstår att han inte förstår. Kattjäveln.

Det här är från helgen My. Vi promenerade i Boafall. Jag försökte skicka bilden till dig men det misslyckades, gång på gång. Det här sättet är ändå billigare. Gissa skuggorna!

Till skillnad från Helena gör jag faktiskt det nu. I sleep well. Trots att jag varje dag förundras över att Joakim vill vara med mig, så har jag vant mig vid att ha någon som sover bredvid mig. Och jag har, till skillnad från Hello Saferide, insett att han inte kommer att försvinna.

På tal om musik man borde lyssna på.

Förutom Annika Norlins projekt Säkert och Hello Saferide (det är från HF jag snott min rubrik idag) borde alla vilja lyssna på Jonathan Johanssons nya (nåväl, sen april i år) singel Blommorna. Skivan, Klagomuren, kommer 31 oktober. Den har jag förhandsbeställt såklart. Jag älskar musiken och hans texter nästan lika mycket som Annika Norlins. Många jag pratat med tycker det är svårt att höra vad han sjunger eftersom han sjunger på aningen grötig malmöitiska. För mig gör det inget. Musiken är alldeles för fängslande för att fastna och irritera sig på skånskan.

Jag skulle till och med vilja påstå att den, skånskan alltså, är charmerande i det här sammanhanget.

Vi promenerade en bit i skogen för att mota bort mitt magont. Det hjälpte litegrann.


När vi kom hem hade utflyktgästerna redan kommit. Vi fikade och jag fick packa upp all fin servis som legat gömd i kökssoffan.




Mamma, farmor, Lise.


Mormor och Joakim.


Elvis fick också följa med. Jag saknar honom jämt och ständigt.

Förkylningsviruset vann stort och nu dras jag med en mild version av bihåleont. Jag har haft riktig inflammation i bihålorna när jag gick på gymnasiet och i huvudvärksväg är det det värsta jag varit med om. I omkring en vecka hade jag konstant huvudvärk, sådan där huvudvärk då det känns som att det sitter någon inuti huvudet och bankar, bankar, bankar.

Idag är det ingen sådan huvudvärk, men det är fortfarande huvudvärk som känns och det gör ont i ansiktet bara jag harklar mig. Det är hemskt att behöva missa roligt jobb som dessutom tyvärr bara pågår under en begränsad tid på grund av en förkylning. Men jag är ledig imorgon och imorgon ska jag fortsätta tvinga bihålorna att bli tomma.

Jag jobbade natt i lördags, något jag ju borde låtit bli förstås, men det fanns ingen annan som kunde och just då var det fortfarande bara vanlig snuvförkylning på gång. Jag har alltid jobbat fredagar tidigare, och det är ju aldrig särskilt pepp att jobba natt, men sånt får man stå ut med. Däremot tror jag att jag helst vill slippa lördagar igen. Det måste vara därför precis allt gick fel.

För det första somnade jag innan jag skulle iväg och vaknade trött, grinig och med lite magont. För det andra hittade jag inte en enda ledig parkering nära jobbet där det annars alltid är bara två eller tre bilar parkerade. För det tredje fick jag parkera i läskigt mörker och mitt hjärta rusade många gånger under vägen till och från jobbet. För det fjärde tog bröden slut och folk blev förståeligt nog förbannade. För det femte blev jag lite stressad i tumultet och skar mig själv först på en fingertopp och minuten efter på nästa fingertopp. För det sjätte hade det blivit skrapmåste på bilen när jag skulle åka hem och jag fick sitta i bilen en fem minuter innan jag kunde se något trots att jag gick ut och skrapade flera gånger.

Där tog det slut på jobbigheter den natten. Nästa dag, det villl säga igår, kände jag mig trött och hade ont i magen och på eftermiddagen gav sig bihålorna till känna. Förutom det var det en fin dag igår. Mamma, Lise, farmor och mormor hade gjort mat och gjorde en utflykt till Växjö och Gamla Räppevägen över dagen. Det gjorde allting lite bättre med lagad mat jag och Joakim inte själva behövde laga. Och med sällskapet förstås.

Rinnigt, hängigt, hostigt, sängliggande. Men jag hör igen i alla fall.

På bibblan är gravidböcker just nu i omlopp. Ibland bläddrar jag lite i dem. För några veckor sedan såg jag ett råd i en bok som handlar om livet efter att hen fötts. Hör och häpna, hörni, för såhär lyder rådet:

"Make. Vilken make? Hur du tar hand om det stora barnet likväl som det lilla."

Och förordet till boken är något i stil med: i den här boken får du råd om hur du tar hand om dig själv (inget fel i det, men något har gått snett i den här boken) med hjälp av råd som bara en tjejkompis kan frambringa.

Urk. Sådana här böcker hjälper inte livet framåt på något vis. Nu har jag förvisso inte läst hela boken, men just det här rådet alltså. Nej. Inte okej.

Min nya frisyr har inte alla sett! Särskilt inte de som inte bor i Sverige. Visst blev det snyggt, hörni?

Det är lite sådär med hörsel och andning för tillfället. Locket för öronen kommer och går. Halva dan har folk säkert gått och trott att de blivit ignorerade. Men nej. Jag kan inte vara elak. Inte på det viset. Det är bara viruset som leker med mig.

Förkylningen utvecklas. Åt det positiva håller om man tänker ur förkylningsvirusets perspektiv.

Jag var i Olofström i helgen. Jag och Olle var ute och gick och babblade, precis som vanligt, och Elvis drog halvt ihjäl oss, precis som vanligt. Jag vet inte om jag sårar Lise när jag säger så. Hon har ju varit på lydnadskurs med honom några gånger nu. Kanske är Elvis som jag. Inte dum, bara lite trög, långsam. Han kan gå i samma takt som mig till exempel. Tyvärr slutar det alltid med att han inte kan andas och jag trillar eftersom jag lindat in mig i kopplet för att få extra styrka.

Vi var även i Kristianstad och jag nyttjade ett sex år gammalt presentkort hos en guldsmed. Detta gjorde jag genom att få en ring förminskad. Nästa helg ska jag tillbaka och hämta. Då ska jag besöka Röda Korset. Röda Korset i Kristianstad har mycket intressant. Jag köpte några julklappar där sist. Så ni som ska få julkappar av mig kan hurra nu.

 

Det var det.

Det var väldigt kul på bokmässan! Jag satt ner och lyssnade på Sara Lövestam. Jag ville lyssna på Johan Theorin men just honom valde halva bokmässan att lyssna på. Samma sak med att få en skymt av Montazami. Jag och mamma gav upp. Istället stressade vi på ett bra sätt runt, särskilt på de olika antikvariaten. Där fanns det mycket att handla. Det mesta handlandet var julklappar. Så ni som får julklappar av mig kan hurra nu.

Sen sist har jag promenerat och jobbat mycket. Hösten är till för att promeneras igenom. Jag har också försökt fånga hösten genom mobilen. Nedan följer bilder från båda stycken i denna text.


Mamma. Precis innan vi ska ta buss från resecentrum till Göteborg.


Mamma. På bokmässan.


Fånga hösten 1. Marken på slingan.


Fånga hösten 2. Vid en kyrkogård.


Fånga hösten 3. Träd i mörker.