Fakingupstoriesisalright

Jag riktigt förtärs av längtan efter att få installera det!

Jag har väntat och väntat på min nya dator, som ni alla (typ de 3 unika besökare jag har per dag, haha!) vet. Idag fick jag ett samtal från Media Markt som förklarade allt väntandet så här:

- Hej Hanna, det är Lisa från Media Markt här! Du har beställt en dator från oss? Jo och nu är det nämligen så att den datorn du beställde är slut hos oss och den var slut även när du på något sätt lyckades beställa den. Det är därför det har dröjt så länge. Nu vill jag bara berätta att vi skickar datorn idag. Som plåster på såren kommer du få Norton antivirus, som är värt 400 (nånting). Låter det bra tycker du?

-Jag: Det låter väldigt bra! Tack så mycket.

Ja, så nu är jag mer nöjd än missnöjd med att jag fortfarande inte kan sitta med en egen dator i knät och kolla bloggar. Det är ju litegranna livsviktigt för mig.

I måndags när jag fick huvudvärk och mådde allmänt konstigt så åkte jag ju hem för att bota mig själv. Jag ämnade läsa och skriva när huvudvärken försvunnit, men hamnade i något slags ångestladdat tillstånd varje gång jag försökte. Det hela slutade i en skitdag när jag förbannade mig själv; min slöa hjärna och mitt dåliga studerande. Det hela var inte givande på något vis.

Det dåliga fortsatte ända fram till tisdagsmorgonen när jag bestämde mig för att ligga kvar i sängen och må dåligt. Jag tog mig dock i kragen och åkte till slut till skolan. Jag kompenserade till och med för den tid jag missat på morgonen.

Idag har varit en bra dag om en mäter läsmässigt. Jag har läst en massa och letat ännu mer info. Problemet är att tiden inte tycks räcka till för det vi ska göra. Trots mina mer eller mindre faktiska åttatimmarspass åtminstone fyra dagar i veckan. Jag har ju sagt ja till jobb också som tar tid.

Hur ska jag hinna läsa in mig på ett område och sen upptäcka att jag läst mycket som inte alls det till slut passade in till mitt valda område och hitta nytt och hinna läsa igenom detta och dessutom hinna tänka över och få ihop strukturer i huvudet kring allt? Och sen ska det ju ner på papper också. Genom egna tankar, men ändå inte mina tankar utan andras.

Jag blir under dagarna på skolan riktigt förvirrad och förtvivlad flera gånger om dagen. Det känns aldrig som att det jag gjort räcker till när jag väl kommer hem för kvällen.

Mitt hjärta är trött på dessa svängningar mellan lite tillfreds och förtvivlan jag tror ska vara för evigt.

Jag tänker mig att mina fingrar kommer flyga över min nya dators tangentbord när den väl är framme hos mig. Vilket jag för övrigt tycker dröjer. Allt med detta köp av dator har dröjt. Jämt ska en vänta på något.

Aja. Det jag tänkte på angående flygande fingrar. Jo, att då kommer det ju bli asenkelt att skriva aktuell uppgift samt kommande uppgifter. Det kommer helt enkelt rinna ur mig på grund av mina nya dator. Inte på grund av en massa idéer jag har, utan enbart på grund av att mina fingrar trivs så bra på tangentbordet.

Så tänker jag mig. Blir det nu inte så, ja då hoppas jag verkligen att jag inte hamnar i världens svacka. Bara för att jag trott att allt ska lösa sig med en ny dator.

Nähä. Plugglusten gick dåligt när huvudvärken kom mer och mer. Jag kände på mig redan på morgonen att det här skulle bli en dålig dag. Det brukar bli det när jag vaknar med ont i magen. Som nu visserligen inte blev magkramp, utan istället huvudvärk.

Jag åkte alltså hem och här sitter jag nu och har litegranna botat huvudvärken med te samt avslutande av serien "Torka aldrig tårar utan handskar". Och som jag lipade till sista avsnittet. Jag har börjat med sånt nu nämligen. Att lipa till filmer och serier, menar jag. Jag som alltid retat Helena för att hon är så himla känslig. Men hur skulle jag inte ha kunnat gråta? Det finns ju inte.

Nåja, värken är inte längre dominerande så jag ska väl hinna med att läsa och skriva lite också. Det går ju att plugga hemma också. Bara inte lika bra.

My förresten! Vill du skypea ikväll? Ring, skriv, gör vad som helst. Kontakta mig bara!

Mitt hjärta har betett sig lite bättre över helgen nu. Kanske är det ändå stressen som gör det konstigt? Jag tycker mig nämligen känna av det idag nu igen. Och jag är långt ifrån pigg på plugg, men vem är väl det en måndag 08:15?

Jag har som en grej att om det är något jag tycker är speciellt jobbigt att göra, då tillåter jag mig själv att fixa några saker först, något som inte alls har med det jag ska göra att göra. För att komma igång lite mer liksom. Det brukar hjälpa. Hoppas på det idag också.

Helgen var lugn och sockrig! Precis som en kalashelg bör vara. Olle uppskattade den marinblå enorma halsduken jag stickat honom. Han bar den hela kvällen eftersom han tyckte den var så myyyyysig, som han sa. Jag svarade att jag inte tror att han på allvar tycker om den förrän han bör den i skolan. Det är i miljöer som skolan som saker döms. Vågar han bära den där, så tycker han verkligen om den.

Usch. Jag vill inte börja den här dagen på allvar. Jag är trött och tror inte på mig själv så mycket idag. Hur ska jag kunna skriva den här uppgiften utan att bli galen på mig själv?

Äh, jag måste få pausa allt vetenskapligt letande med lite ovetenskapliga tankar ibland. Annars gör jag mig själv tokig!

Jo, så här har det varit sista tiden. Sen förra torsdagen har mitt hjärta betett sig konstigt. Den dagen det började kände jag mig svag och darrig och allmänt konstig. Hjärtat slog annorlunda, dubbelt och mycket och det slog dessutom uppe i halsen. Ja det kändes faktiskt som att hjärtat förflyttat sig till halsen. Dagarna fram till idag har varit olika. Vissa dagar, som idag, känner jag mig konstig, borta, svag och darrig med påträngande hjärtslag. Andra dagar har jag bara haft en olustig känsla och ett konstigt dunkande hjärta. En extrem trötthet har också dykt upp emellanåt.

I början trodde jag det hela berodde på nervositeten att börja skolan igen, att börja ensam i en klass och förväntas klara av en hel termin ensam och dessutom skriva en jävla uppsats. Några dagar senare tänkte jag att det kan fan inte bero på det längre, det har ju gått bra enligt min planering med vad jag ska göra och jag har kommit mycket längre än förra gången jag försökte mig på sista terminen. Så nu jag har ju väntat på att något ska hända, att en rejäl förkylning ska bryta ut.

Men ingenting händer, mer än en pendling mellan dåligt och sämre. Vad är det här?!

Ikväll åker vi till Olofström för att imorgon fira att Olle nu levt i 19 år! Innan vi åker till Murarevägen 1 för att sova stannar vi för middag hos Ellen och Filip med Olle och Lise. Jag och Joakim bjuder på pajer och sallad och sås. Ellen och Filip fixar efterätt och kaffe. Olle och Lise får stå för det sociala.

 

Innan allt detta roliga ska ske måste jag, med min allra allvarligaste min och den bästa delen av min hjärna, leta artiklar till min uppgift. För tillfället känns uppgiften mycket svår att få grepp om, men det beror väl mest på att jag inte har tillräckligt med litteratur än. Dagens planering är att skaffa mycket mycket läsning som jag kan börja ta mig till på måndag. Nästa vecka är det nämligen dags att börja skriva!

 

Det kan bara inte finnas en enda person som pluggar som någon gång känner sig helt ledig. Jag kände mig inte helt tillfreds med mitt engagemang förra veckan och då pluggade jag ändå alla dagar, alltså även lördag/söndag. Och den här helgen kommer ju bli helt och hållet fylld av skuld. Så därför måste jag jobba hårt idag och sluta informera er här.

Jag har aldrig varit bra på att komma på saker själv. Mitt huvud låser sig när någon ber mig få en idé. Vadå FÅ en idé liksom? Vadå tänka efter och gå in i sig själv och FÅ en idé? Varför har folk så svårt att förstå att JAG INTE HAR NÅGRA IDÈER? Varför? Det är en fråga jag skulle vilja ha svar på.

Vad är det som får folk att tro att jag visst det kan få en idé bara jag tänker efter "på riktigt"? Något måste ju intressera mig, säger folk. Nej, säger jag då. Ingenting intresserar mig. Eller, ingenting särskilt i alla fall. Och det är jävligt svårt att få en idé ur ingenting särskilt, det ska ni veta.

Därför tänker jag nu inte alls det välja att skriva om något som intresserar mig (det skulle ta hela terminen bara att komma på det) utan istället bara välja något för att få klart det här helvetet. Visst är det förbjudet att tänka så om sitt slutgiltiga arbete? Det ska ju pendla mellan att vara en älskad bebis och ett hatobjekt. Jag känner att det säkerligen blir bättre som jag gör då. Mitt projekt kommer inte bli älskat, men heller inte bli hatat. Det kommer bara... tja, vara.

.

Den beställda sladden anlände, tidigare än förväntat. En halvtimme senare fick jag veta att det inte var den som varit problemet. Nu slutar jag gissa och skaffar alltså nytt.

Det här med att skaffa ny dator är ju lite av ett helvete. Vilken ska jag köpa? Vad är bra och samtidigt billigt, helst nästan gratis? Vad håller, trots dess billiga pris?

Ahhhhhh! Vad ska jag satsa på då?

Det var inte alldeles lätt att stiga in i ett klassrum fyllt med okända personer. Okända personer som var kända för varandra och som babblade och tittade och babblade när jag steg in. Jag log och såg trevlig ut i alla fall. Kan hända att några såg paniken i mina ögon när jag insåg att det är dessa personer jag måste säga smarta saker inför och bete mig som om jag förstår någonting alls inför.

 

Och så kom till slut läraren och kursen introducerades under en timme. Efter denna timme hade jag tänkt att jag skulle vara något lugnare (även om jag innerst inne visste att jag bara lurade mig själv) men det är jag förstås inte. För att rädda mitt psyke för dagen tog jag efter introduktionen och en ensam fika bussen till gymmet.

 

Nu är jag lugnare, men det beror på trötthet i muskler och den hunger som jag snart ska få stilla. Jag väntar bara på att Joakim ska komma hem och stilla den hungern med mig. Jag har fått nog av att känna mig ensam idag! Tortillabröd fyllda med riven ost, skinka, creme fraiche och chilisås. Det är precis lika lättätet som det låter.

08:45 ger jag mig av till universitetet. Det känns läskigt och jobbigt på alla sätt och vis. Det är liksom nu jag ska klara av det där sista sjukt jobbiga som jag inte ens vet om jag kommer att klara av. Fast jag måste självklart klara av det.

 

Hoppas inte någon börjar prata med mig idag. Så länge jag är tyst kan jag nämligen dölja min panik.

Det är ju helt plötsligt skitkallt ute igen. -10 när jag skulle ut idag på morgonen. Det är tur att jag jobbar på världens kanske varmaste arbetsplats. 30 grader har vi där inne, mer eller mindre hela tiden. Mindre tur att jag nu då är inne på sista Subwayveckan. På fredag natt jobbar jag mitt sista pass. Under två års tid har jag gjort mackor till folk.

 

Över till nästa sak jag ska göra då. Jag ska spendera nästan all min tid på skolan, vilket innebär att jag kommer att sitta och frysa en massa. Skolor är alltid kalla, det är som om det finns en snål och iskall vind som existerar enbart på skolor för det finns inte en gång jag inte frusit där under hösten och vintern och tidiga våren. Till det positiva här hör ju dock att jag blir det jag vill om jag bara står ut med att frysa en termin. 

 

(Och om min hjärna klarar av andra frågor än, vilket bröd vill du ha liten eller stor vilket kött mild eller stark ost varm eller kall alla grönsaker vilken dressing var det bra så eller vill du ha en dricka på det?)

Jag tror det är över med min dator. Helt säkert får vi se om ett tag. En sladd är beställd (dock kunde det dröja fram till slutet av NÄSTA månad innan jag får den!)  och Joakim har tagit sig an att försöka pilla den rätt.

 

Det är rätt jobbigt och ovant att behöva vara utan dator. Jag får klart låna Joakims, men det är inte samma sak som att det alltid står en ledig när jag vill ha en. Plus då för pluggets skull. Det hade ju varit superbt med en dator till nästa måndag till exempel.

 

Igår gjorde mamma, pappa, jag och Lise utflykt till Tomelilla. Lise ska testa på folkhögskolan där! Igår och söndag är faktiskt enda lediga dagarna den här veckan. Har fått många pass på Subway och även ett par i Ljungby. Det känns bra med fullt upp. Jag bör vänja mig nu också, när plugget börjar gissar jag på många hårda dagar och kanske till och med lite tårar ibland. Usch ja, hur ska det här gå egentligen?

 

Jag är så nervös!

Jag tappade min dator i golvet och nu uppför den sig konstigt. Den blir bara vit på skärmen när jag startar den. Men jag låter den vila nu och hoppas på ett mirakel till eftermiddagen. Typiskt att jag ska göra något sånt här PRECIS innan jag ska börja plugga! Jag är så jävla oförsiktig!

Till skillnad från mitt liv just nu kommer livet från och med den 21 januari att bli rätt hektiskt. Läsa på heltid och jobba i Ljungby en eller två dagar i veckan. Jag är såklart överförtjust över detta, men önskar att livet ibland kunde tänka sig för och ge mig lagom att göra hela tiden. Men det kommer väl det också antar jag.

 

Idag ska jag ta tag i saker på vår att göra lista vad gäller stora saker. Jag ska skruva isär en stol som vi ska klä om och köpa saker som kan behövas för att måla stolar och bordsben. Och så ska jag fortsätta öva på olika sorters stickning. Jag ska komma ifatt dig Helena! (Annars får du hjälpa mig nästa gång vi ses, jag vill också kunna göra pannband förstår du!)

Just nu är jag sådär himla mycket ledig igen. Jag jobbar en dag nu i veckan och försöker hitta aktiviteter till resten av timmarna på dygnet. Ju mer tid ledigt en har, ju mer känns det som att en inte känner för att göra saker. Eller rättare sagt, JAG blir slöare. Det är tråkigt att inte jobba. Tänk de dagarna då jag jobbar måndag till fredag och kan känna att jag gjort något vettigt i veckan och är trött och lite sliten till helgen. Tänk vad skönt det blir att vara ledig då!

 

Inplanerat idag är att köpa garn och virknål. Ja, ni hör ju hur det låter när det är det enda jag ska göra.