När Olle är här
Olle tycker om att cykla. Man skulle till och med kunna säga att han älskar att cykla. Faktum är att han rentav vägrar att gå ner till stan med mig. Han ska cykla långsamt bredvid mig. Är han inte lite märkvärdig va? Att det inte ska duga åt honom att gå.
Annars har vi kollat på Sex and The City och käkat jordgubbar.
Glass, godis- och Ullaredtajm
Fiffig Helena
Visst har jag en fiffig vän? Det är örhängen hon har hängt där. Snyggt OCH praktiskt. Vi vet ju alla hur örhängen trasslar ihop sig med varandra på det där panikartade och ångestfyllda sättet.
Utomhus bör man vara
Joakim har hela tiden (sedan man fick lust att sitta ute) hävdat att han inte har en filt. Men se vad jag hittade då. En perfekt utefilt. Lite ful sådär på ett härligt sätt, visst?
Jag läste och J höll på med sudoku. Usch! Hålla på med med sudoku när man sitter och har det sådär trevligt. Fy.
Oh yeah!
Jippi, jippi.
Saknat och lite mer
Ellen.
Joakim.
Vid Halen.
Vampyrskoj
Onsdag, 17:45, salong 4, rad 1, platserna 3-5: Helena, Olle och jag sitter med sådana där brafjärilar i magen.
Inget är för evigt, vännen
Det här känns, ska ni veta. Och oj vad det kommer att ta tid innan det här försvinner. Har jag otur är jag märkt för sommaren. Och det är inte bara armarna. Benen också.
Jo så här var det, kära vänner. I helgen satt jag stilla ute alldeles för många timmar utan den solfaktor som det står Hanna Stjärnkvist skrivet på: nr. 30 (note to self: packa alltid ner denna, vart jag än går.) Men det blåste ju en massa och jag frös till och med. Blåsten är lurig den. Vi får se när det börjar flagna (flagna heter det va? nu har jag sagt det för mig själv så många gånger att all betydelse har försvunnit.) Hur som. Att pilla bort skinn är ju alltid roligt.
Sysslolöshet tar musten ur mig
Midsommarhelgen i Olofström: del 3
Först i trädgården.
Sen vid Halen.
Framåt kvällen flyttade vi in igen och åt cheesekake och chillade i soffan framför skräckfilm.
Midsommarhelgen i Olofström: del 2
Vi firade hemma hos oss. Det var fint hela kvällen och jag fick kransen jag velat ha i så många år, men som uteblivit på grund av lathet. Det var en lovely midsommar!
Jag började mitt iordninggörande tidigt. Joakim satt och chillade i hammocken.
FESTEN!
Sol, grillande och utemöbler.
Vi tittade på och drack jordgubbscider.
Under tiden jobbade kusin Julia och kusins mamma Katarina på min krans.
Som blev så här otroligt snygg!
Sen åts det!
(Om någon känner sig bortglömd här så är det för att jag inte har alla bilder på min mobil. Så fort Joakim kommer hem får ni också vara med.)
Midsommarhelgen i Olofström: del 1
Vi promenerade i tungt myggigt väder. Men det var rätt mysigt ändå. Fint i skogen i alla fall.
Jag försökte få till en bra bild. Vet inte, lyckades jag?
Därefter tog jag frenetiskt bilder på hela rundan. På skog alltså. Det är inte särskilt roligt att se, jag vet. Men vad fan, jag älskar att ta bilder på skog. Så jag gör det.
Mamma ville bli fotograferad med sin fina bukett.
Inte Joakim. Men så var det inte heller hans bukett. Jag lånade honom min.
Midsommar
Mamma
Pappa
Lillebror
Mormor
Morbror
Morbrors Katarina
Jag
Joakim
Sen Ellen också. Men hon räknas knappt eftersom hon ska sticka direkt efter maten.
Jag tror på det här. Jag ville ha lugn och jag får nog lugn.
Kände redan vid handslaget att:"this is it"
Underbar hörni, inte sant? Jag hittade den igår på marknaden på Stortorget. Och som jag har letat efter en skål som denna.
Jag såg den, jag frågade vad den kostade (men visste att jag skulle köpa den för nästan vilka pengar som helst) och jag köpte den.
Inga tvivel, inga funderingar. I love it!
När det kommer så nära är det bara sådär
En sak bara: varför visar sig träningen bara på armarna? Jag tränar ju som en galning med allt känns det som. Jajaja. Sånt här tar tid. Jag vet.
Vi pratar om vädret och läget i världen för att landa i kärleken
Igår åt vi så tacos. Efter maten struntade vi i filmkvällen och tog kaffe/slushie vid sjön och glodde på folk.
Det här är ingen intresserad av egentligen
(Om man sen kunde vara svettfri fastän det är varmt på sommaren, ja det vore ju helt enkelt underbart.)
Kommer ni ihåg?
ELLEN FYLLER 18 ÅR!!!
Gud vad jag längtar! Då kan vi ju festa tillsammans, som den vuxna person hon kommer att vara.
De tre vännerna
Helena, jag och Martina.
I lördes återförenades så De tre vännerna*.
För er som inte vet:
1. Helena var i Australien.
2. Martina var i Amerikat.
3. Jag var i Växjö.
Ikväll ska vi kolla på film och käka tacos. Om man så vill, så känns det lite lite som gymnasiet igen. Fast då åt vi kebabpizza istället för tacos och oftast tittade vi på Buffy, inte film. Och vi var alla lite lite töntigare.
*De tre vännerna var ett namn Martina satte på de t-shirts hon gjorde till oss på gymnasiet.
Det här blir nog succé hörni
Se vad jag upptäckte imorse! Oh yeah.
Del av Växjörundan
Här var det fascinerande många prästkragar. Fler än vad som syns på bilden.
Ganska fina bilder för att vara en mobilkamera ändå.
Efter cyklandet satte vi oss varma och svettiga och åt glass. Gissa var!
Tiden går inte. Eller väldigt långsamt.
Kaffe bara. KAFFE NU. Snälla någon!
Det gick sådär
Joakims panna var ett jävelskap att steka i och jag fick inte en enda hel pannakaka. Men, istället för att blir arg och kasta skålen i golvet eller hälla ut smeten i soporna så fortsatte jag. Det var en ovanlig händelse.
Hanna 2010
Om en stund ska jag handla och sen far jag hem och gör pannkakor lagom till Joakim kommer hem. Då har jag förstås också hunnit piffa till mig själv samt packat en picknickkorg.
Dagen efter
Klippningen blev hur fin som helst. Rak lugg i rätt längd och bort med det slitna. Traineen (eller vad det nu kallas i bestämd form) var trevlig och duktig. Jag brukar inte tycka om att småprata när jag klipper mig, men den här gången kändes det efter en stund ganska otvingat.
Tummen upp. Eller?
Och minnena sköljer över mig
Jag hittade den här bilden på mig och Lise. Den är från förra sommaren, vi sitter och vinar på Toddez. Den sommaren, som så många andra, spenderades i Olofström. Det var rätt mysiga kvällar då ändå, med familjen och Martina och Helena. (Det är för övrigt Martina jag har snott bilden från. Martina som nu är hemma i Sverige igen efter en lång lång tid i Amerikat.)
Min rosa pelargon
Amen se så fint. Den här pelargonen var nästan död och gissa vem som gett den liv igen. Moi!
Jag behöver komma in i en snyggperiod. Liksom nu!
Gud, jag hoppas att det slutar bra.
Och baby det är stort, det är rätt, det är viktigt
Som jag har längtat! Det förra känns det som att jag kan utan och innan, men utan att ha tröttnat på det.
Dom sa någonting som jag alltid velat höra
Olle tycker att jag ser ut som en töntig kille på den här bilden. Töntig kan jag hålla med om. Men alltså jag cyklar ju och håret blåser bakåt. Det är inte så att jag har klippt mig och har håret i mittbena. Så ni vet.
Det är inte första gången någon tycker att jag ser ut som en kille. En av pappas arbetskamrater trodde uppenbarligen att jag var en kille när han frågade:
Arbetskamraten:- Och vad heter din son?
Pappa (fnissandes):- HON, heter Hanna.
Jag var 14 år då. Förstår ni att jag skämdes och förstår ni att jag undrade hur det skulle bli med barnbarn till mamma och pappa.
FYI and for your information
I love åska. Hoppas det håller sig. Vid åska finns det absolut inte ett enda skäl till att ha dåligt samvete om man just den dagen av någon okänd anledning känner för att vara inne. Right?
Stora drömmen är genomskinlig
Persilja, basilika och gräslök.
Enligt Joakim kommer jag inte att klara det här. Jag tror på mig själv. Ganska mycket. Lite i alla fall.
(Det faktum att jag mördar allt som inte är superlätt att sköta, det struntar vi väl i just nu va?)
Do or die, now or never
Vilken syn! Jag trodde nästan, nästan att han inte kunde cykla. Bil och Joakim sitter ju annars ihop. Inte så mycket promenera eller cykla. Trodde jag.
Här ville Joakim inte bli fotad egentligen. Jag förklarade helt enkelt att "allt, Joakim, allt kan och bör hamna på the blog. Så är det bara."
Genom tunna tyger såg jag mera än man kan och ska
Förra veckan (avslutningsveckan) deltog Olle i en karneval med sin klass samt alla andra niondeklassare. Jag åkte givetvis och tittade. Men oj vilket jobb han hade innan, själva bestämmandet av en utklädnad. Först talades det om spöke sedan om sportfåne och han velade fram och tillbaka i dagar. Vad det till slut blev, det visste inte ens Olle själv.
Olle är en av de två som är klädda i lakan, gula reflexvästar och inlines. Mer specifikt är han den som har vita genomskinliga strumpebyxor på sig. Ellens strumpebyxor. Det visste hon nog inte om. Hur som helst fann jag detta otroligt roligt. De var dessutom lite för små och uppenbarligen är det inte det lättaste att dra upp strumpebyxor när man åker inlines. Gud som jag skrattade.
Här är Olle den ende som står till vänster på vägen. Han var den ende som inte flyttade på sig frivilligt (kompisarna drog till slut in honom) när det kom bilar. Han ville väl leva farligt nu när han börjar bli stor.
Roligt att se var det hur som helst. Han är så söt, min lilla Olle.
Mycket mer än allt det här
Det här är mina nya skor. Jag är jätteglad för dem, reapris och allt.
Men. Jag behöver även pyjamas, jobbskor, frisörsax, klänningar, ett par jeansshorts, böcker, usb-minne och en resa till Italien. Jajaja.
Nu ska jag glädja mig åt mina assnygga sandaler en stund.
Ett försök till sommar
Det var så otroligt grönt överallt.
Joakim fick användning för sin nya enorma kaffetermos.
Slutsats: jävligt kallt, men mysigt med en aning krystad stämning.
Hurra hurra hurra (om än lite sent)
Här är lillasyster Julia också med på bild.
Efter en ganska lång och kall väntan i blåsten och regnet i Karlshamn åkte vi till Olofström och åt och drack och åt och blev varma igen. Mycket mat och mycket god mat!
Djupa andetag, så kan vi gå.
Lise.
Kajsa Kusin.
Sweet sweet Ellen.
Mamma Annika och mormor Elly.
My, som alltid helst bakom kameran.
Moster Eva och mormor Elly.
Pappa Kjell.
Olle undrade mest om det hära inte var över snart.
Studentskan.
Lise och Erik.
Av cirka 25 personer ställde sju stycken upp på att åka vagn och skrika och sjunga. Lise var en av dem!
FESTEN EFTERÅT.
De över 25 myste för sig själva vid det alkoholfria bordet.
Helena,
Agnes, (som by the way tar studenten imorgon!)
My...
och många fler satt vid det andra bordet. Vi myste med vin.
Lyckad dag!
Baby, allt såg hopplöst ut
Så. Det första jag gjorde imorse var alltså att promenera till Helena och hämta den. Nu var det ingen som hade ringt. Men ändå. Det kunde ha varit så. Ni anar inte hur härligt det var att få hålla den igen.
Nu är alla känslor återställda igen.
Tack och lov.
Kurerad.
En himmelsk iver
Skattepengarna är här och som jag har väntat på att kunna betala alla mina skulder. (Hej mormor, hej Joakim, hej My och hej CSN) Jag känner mig så lätt, så lätt nu.
Det är fula ambitioner
Den där fredagen jag kom hem för Lises bal
Det fattas lite bilder från den dagen. Så varsågod!
Olle och jag åt frulle på trappen.
Jag vet inte om det syns, men gräset behövde klippas. Vi bestämde oss för att hjälpa till. Tyvärr drog jag sönder maskinen när jag skulle till och starta den. Tyvärr.
Helena och Rasmus...
och Agnes svängde förbi för att kolla in Lise.
Här sitter mamma, mormor, farmor och pappa och språkar om balklänningarna vi precis sett.
Baka baka liten kaka
Kvällsvard
Jag gjorde limetårta ikväll. Som alltid blir man ju glad när något man gjort gillas. Och mamma och My och Olle sa det att det här Hanna, oj vad du har lyckats, överträffat dig själv har du, Hanna, vilken fiiiiin kaka. Pappa sa som vanligt inte mycket utan frågade bara när man egentligen fick ta av den där kakan. Ivrig var han den förste att ta och även den förste att hämta en andra gång.
Jag (väldigt nöjt):- Jaså minsann, du hämtar mer! Det gillades verkligen!
Pappa:- Jag hämtade mer glass. Något att svälja ner kakan med.
Tystnad.
Pappa:- Hahaha. Hörde du inte att jag skämtade med dig Hanna? Va? Hahaha.
Tystnad.
Pappa:- Inte det nej. Jag tyckte det var lite kul i alla fall. "Något att svälja ner kakan med." HAHAHA.
Alltså. Pappor är egna.
Rak i ryggen, drick champagnen
Nä nog med minnen där. Hon är hur söt och snygg och cool som helst ikväll, lilla Lise. See for yourself!
!
Det är ett idogt jobb att söka jobb
Jag har paus från jobbet i två timmar. Dessa spenderar jag med att söka jobb (och blogga). Det trista är att det bara kommer så långt som till att försöka hitta ett som passar. Det finns ju inga arbeten att faktiskt formulera en ansökan till. Inte i Växjö i vart fall. Eller så kan det vara jag som letar lite dåligt. Jag har ju inte precis kollat överallt man kan kolla. Tidningar till exempel. Det kom jag ju på nu att jag inte letat i. Jag tror jag gör det.
Med käppar och grus i hjul och maskiner
Varje morgon mellan 07:00-10:00 borde jag till exempel skriva jobbansökningar. Jag har ju väldans mycket ledig tid och inga anledningar som helst att inte göra det. Den sedvanliga ångesten gör sig dock alltid ledig samma tid. Så ja, tiden går ju, men den går till att läsa de fjorton bloggar jag nitiskt följer samt till att läsa i en helt vanlig bok. Just nu är det Per Hagman som botar eventuell jobbskrivarångest. Den måste dessutom vara utläst den här veckan, annars höjs skulden jag har till 78 spänn.
Håhåjaja. Någon gång återfår jag väl förnuftet.