En torsdag i Lammhult, alldeles ensam

Idag har jag knappt upplevt utomhus. Vid 09:15 satte jag mig i ett garage för att slipa en möbel, vid 14:50 var jag klar. Sen målade jag med en färg och därefter med en annan färg. Jag var klar för drygt en timme sedan. Nu är mina händer så hårda att jag kunnat sandpappra med dem. Det hade ju varit smidigt om de varit så tidigare, särskilt som sandpappret tog slut för mig mitt i allt.

Det som är bra när man jobbar ensam och instängd i ett garage är väl att man kan fisa så mycket man vill. Annars vet jag inget. Det är ju rätt mörkt, dystert och rått i ett garage. Eller i de garage jag brukar vistas i i alla fall.


Det här med att umgås med någon men ändå inte

Nu har jag kollat bloggar och lyssnat på musik sen klockan 20:00. Joakim har spelat spel. Vi är bra på att umgås. Med våra själv. Jag gillar det.

Mitt håriga plåster

Var gång jag kommer hem till Olofström blir Elvis (hund) som besatt av mig. Han följer mig vart jag än går och vad jag än ska göra. Så långt han kan. Vid toalettbesök, dusch, tvtittande, läggdags, gungande samt när jag snor mat från mammas och pappas förråd. Han blir livrädd när jag skriker hejdå Elvis och stampar iväg. Han blir sjukt avundsjuk när jag låtsas ha en katt i famnen och gullar med den. Han sliter sig från vem som helst för att följa mig. Han kan ha varit ensam med mig hela dagen, ändå vill han knappt lämna mig när någon annan i familjen kommer hem.

Och gud vad jag njuter. Lise stackarn, den riktiga mamman, glöms för tillfället bort.

Tänkte på det bara

Jag var på bröllop för några veckor sedan. Det var en tjej som sjöng Kents Utan dina andetag i kyrkan. Då måste det ju liksom bara sluta bra också.

Vad gör du just nu?

Vecka 33 ska jag hälsa på Mys i Rom. Jag saknar henne ofta. Eller egentligen alltid förstås. Men ni förstår. Sådär aktivt saknar henne, när jag funderar över vad hon gör och mår och tänker på. Jag tycker om att hon trivs och är glad i Rom, men jag tycker inte om att jag inte får träffa henne var och varannan dag. Eller vecka åtminstone.

Onsdag med Helena




Vi promenerade med Elvis.


Här tröttnade han på att vi inte kunde bestämma om vi skulle våga oss fram till hundbadplatsen trots att andra hundar var där. Vi vågade inte.




Ja så vi testade nya fiket i Olofström istället.


Det här är Valhall. Här satt vi och filosoferade en stund.




Sen började vi ta bilder.

Första

Nu har jag gjort det. Badat. Ute. Det var förvånande skönt. När jag steg upp ur vattnet var jag dock inte renare, mer brunare, ty vattnet var visst inte särskilt rent.

Ledig

Nu när jag inte har skola längre är jag så fri man kan bli när jag inte jobbar. Detta gör mig både glad och ledsen. Att inte behöva göra något är alltid rätt skönt. Men, jag är ju ensam om att inte behöva göra något. Det gör mig galen att inte ha någon att diskutera alla möjligheter med. Ska jag träna? Eller ta en fika? Eller promenera? Eller kolla på film? Eller kolla stan? Eller lyssna på Säkerts! nya (som jag precis köpt) och kolla på bilder? Eller plantera om mina citronplantor? Eller lägga mig i sängen och läsa? Eller bada bubbelbad? Eller ringa och väcka Lise?

Saker jag vet att jag måste: hämta nyckel på jobbet. Kanske borde jag börja där och sen se vart regnet tar mig. Jag tror det regnar i alla fall. Ypperligt tillfälle att nyttja min illgula regnjacka som jag råkar älska. Hade jag kunnat hantera det nya programmet jag laddat ner till telefonen för att överföra bilder så hade ni fått se en bild.

RSS 2.0