Fakingupstoriesisalright

Imorgon ska jag och mamma på bokmässan! Hon ska köra från Olofström vid kvart i fem imorgon morgon. Jag behöver inte stiga upp förrän halv sex. Tjugo över sex drar vi från Räppe mot resecentrum och vid elva är framme och sedan har vi fem timmar i paradiset. Jag ska lyssna på så många författare jag kan och köpa böcker och smaka fint choklad och kanske köpa också och äta thaimat och hälsa på mina kollegor från Ljungby som har en monter där (tänk att få betalt för att åka dit!)

Det här kommer bli otroligt roligt ska ni se! Höjdpunkten i år.

Promenerar. Det får man göra när man är på jobbet för många timmar och inte kan jobba övertid.

Gode gud vad jag älskar att jobba på bibliotek. ÄLSKAR!

Igår körde jag till Ljungby med bensinlampan (eller vad den nu kallas) lysande. Joakim försäkrade mig om att bilen inte behövde tankas förrän senare på kvällen samma dag. Jag tror verkligen på Joakim vad gäller bilar. Men. Efter en halvtimmes körning mot Växjö igår började visaren verkligen visa mot tomt. Den var alltså nere på tomt med någon millimeter mot helt tomt. Jag blev mer och mer nervös, vem vill få stopp på motorväg, och bad till slut till Gud att jag skulle få klara mig till motorvägens slut. Jag var nämligen bombsäker på att jag inte skulle komma hem.

Men jag kom alltså hem. Och den klarade sig till dit vi skulle tanka också. Men jag tänker aldrig mer köra om jag inte är säker på att bensinen räcker. Jag var så nervös att benen skakade när jag steg ur bilen igår.

Jag har suttit med det allra sista fixandet med listan av böcker som Helena och Agnes ska få. När jag stänger dokumentet och ska öppna det igen har det återställts till originaldokumentet. Detta trots att jag sparade precis hela hela hela tiden. Fy fan. Fy fan fy fan fy fan.

Den här listans färdigställande skjuts på framtiden.

Fy fan.

Vi var så många att vi fick kämpa hårt (tänka) för att få ihop alla platser.


Tre tårtor, bullkrans, kolakakor, chokladkakor, chokladbollar, sockerkringlor samt mockarutor åt vi.


Joakim och Filip hade gemensamt bestämt vad de skulle ha på sig för kalaskläder.




Lise var sådär pepp på att bli fotad. Björn, kusin, bjöd lite mer på sig själv.


Olle älskar att bli fotad om han får göra en min eller klä ut sig.

När jag skulle ta en bild på Ellen slängde hon min mobil i golvet och jag tyckte inte att hon förtjänade en chans till. Ellen hamnade alltså inte på en enda bild. Trist, tycker jag. "Jag bryr mig inte" sa hon.

Eftersom jag ska jobba på riktigt tre dagar (det ändrades till tre ett par månader) i veckan måste jag ha riktig mat. Så jag slavade i köket i dag och gjorde köttbullar med brunsås och köttfärsröra med cayennepeppar och tomat och morot.


Jag har gjort sylt också. Hallon- och chokladsylt. Fast det ska nog bli presenter.

Jag fick precis ett sms från en kollega som frågar om han ska ta mitt nattpass inatt. Självklart tänker jag att han menar byta sitt lördagspass mot mitt idag. Så jag skriver att jag tyvärr inte kan byta eftersom jag ska iväg på kalas imorgon. Då skriver han tillbaka och ba" nej men alltså jag tänkte bara vara snäll och ta ditt nattpass om du ville det." Vad svarar man på det? Tack, men nej tack hörrudu, jag tycker så himla mycket om att ge mig iväg vid elvasnåret och komma hem vid halvfyrasnåret och göra mackor till druckna människor som mest bara skriker om vilka killar eller brudar de ska hem till.

Det här ölglaset hittade jag för 10 spänn på Erikshjälpen. Joakim blev rätt förtjust. Jag borde självklart ha väntat med det till jul. Så hade jag haft en skitbra julklapp.

Visst är det ett otroligt stort glas?

Som vanligt köpte jag vin för blodpengarna. Rött vin. Samtidigt som jag gick omkring där på systemet och funderade över vilket vin jag skulle köpa önskade jag att jag var mer som kvinnan efter mig i kön på blodcentralen som ba" nej nej nej, den (femtiolappen) ger ni till barna." Vilka barn hon syftade till är oklart, men hon ville i alla fall ge bort pengarna.

Ellen är 19 år idag! På lördag åker vi till Olofström och firar henne med kalas mot kvällningen. Jag pratade med mamma på telefon precis om just det här och hon var lite orolig över att vi skulle  bli så många att vi inte hade nog med sittplatser. Oj, tänkte jag, vilka nya och roliga personer kommer jag att få träffa på lördag egentligen och varför kommer de just till Ellens kalas? Äh, sa mamma då, jag menar att det kanske kommer några av Ellens närmaste vänner också. Inte för att Ellens närmaste vänner är det minsta tråkiga. Men jag såg framför mig en hord av främmande och ytligt bekanta människor som av någon anledning ville fira att Ellen föddes för 19 år sedan.

Dessutom, folk, så blev min soppa god! Kanske har den inte den mest tilltalande färgen (avloppsvatten.) Jag funderade på om det hade gått att använda gurkmejan jag slängde häromdagen. Den används för att färga, right?

Jag är så innerligt trött på kall mat. Jag har käkat sallad de senaste dagarna. Idag gör jag en massa vitkålssoppa som jag kan äta åtminstone en vecka framåt. Mmm, bra bra bra för magen. Jag undrar vad Joakim kommer att säga om det här? Han kan tacka underbaraclara.

Jag har världens bästa frisörska. De två senaste gångerna har hon bjudit mig på klippning av lugg. Väldigt bra knep att få mig att stanna kvar hos henne. Väldigt smart.

Jag klippte mig alltså igår. Om ni sitter och undrar varför jag skriver om detta.

Jag har sett fram emot den här morgonen hela veckan. Ge blod-dagen!

Jag och Helena möttes i augusti någon gång 2001, samhällsprogrammet i gymnasiet. Det är alltså 10 år sedan vi träffades. Så vuxna vi har blivit alltså! Grattis till oss också! Det finns inte en chans att jag gör bort mig nu och räknar fel eller något. Inte med all den publicitet som pågår om något annat som hände för just 10 år sedan. Eller? Helena?

Fan. Jag upptäckte precis att jag inte har pengar till bussen. Joakim snodde dem igår för att kunna parkera i stan. Nu måste jag antingen cykla helt gratis eller ta bilen och betala.

EDIT:

För alla er som undrar. JAG CYKLADE! Friskt va? Va va va?

Mys Peppe fyller 26 år idag. Buon cumpleanno Peppe!


Min moster Carin fyller 47 år idag. Gelukkige verjaardag Carin!


För några söndagar sedan, närmare sagt den 4:e september, firade jag och J 2 år. Grattis till oss! (Det får man väl säga till sig själv också?) Tyvärr var vi båda två sjuka och kunde inte dricka det fina vinet vi fått av Peppe i present.

Jag har fått jobb på Ljungby bibliotek 2 dagar i veckan från och med vecka 38 till efter nyår någon gång. Det är alldeles underbart. Det är därför jag behöver bilen. Subway får dras med mig ett tag till dock. Pluggandet börjar vecka 49. Sådär. Så ser min höst ut.

Saker vi åt:


Megastor crepe drypande av nutella.


Marängglass och chokladchipglass.


Godaste pizzan jag någonsin smakat. På bilden här är också Peppes rumskamrat med, han längst in till väggen med stort hår. My berättade att han är lika gammal som henne, alltså 87:a. Sen berättade hon att han precis hade fått en forskartjänst i Genéve. Min dröm just nu är att försöka få mina alltför försenade studier klara i ett halvtidstempo. Det känns plötsligt så futtigt.

Jag dricker vaniljte och äter småcitrus. Vet inte vilken sort. Men typen satsumas eller clementin. Jag lär mig aldrig skillnaden. Det finns inte en gång jag inte är sugen på småcitrus. Magont eller ej.

Jag skulle jobbat vid 12:00 idag, på Subway. Eftersom jag går upp när Joakim går upp hinner jag med rätt mycket om morgonen. I alla fall tyckte jag att idag verkade vara en ytterst fin dag för att ut och promenera på slingan. Jag valde till och med den långa rundan. Men så! Mitt i rundan börjar jag få ont i magen. Jag trodde först jag gått för fort dittills och helt enkelt ansträngt mig för mycket och började istället gå överdrivet långsamt. Det hjälpte ingenting. Det onda blev ondare ändå och till slut satte det sig där det brukar sitta. Precis under brösten, som en klump. Min mage är inte rolig. Så nu har jag fått ta magtabletter, jag ligger och vilar och har fått ge bort mitt pass idag.

Igår bestämde jag mig för att jag inte har råd att träna mer på gym. Jag tyckte plötsligt att 450 spänn i månaden är fasligt mycket pengar och inte värt att jag får träna och hur har jag kunnat lägga detta varje månad? Jag kan lika gärna springa. Jag sprang till exempel igå och det gick utmärkt. Jag skickade till och med in en uppsägning.

Idag vaknade jag med en känsla av att ha gjort väldigt väldigt väldigt mycket fel. Jag började tänka på alla gånger jag tränat där och började sakna gymmet. Så nu får det helt enkelt fortsätta. Jag skickade in ett mejl om att de inte behöver bry sig om det där pappret jag skickade in igår, att jag ändrat mig. Jag måste börja tänka lite innan jag gör saker.

Bilder på natur säger mycket förstås...


Men Dr. Martens säger faktiskt ännu mer att nu är det fan höst.

Idag sitter jag fast i pappershögar. Papper från studier, papper med dikter och annat intressant på samt alla de papper jag satt in (läs slängt in) i en pärm och inte vet huruvida jag kan slänga eller ej. Jag ämnar strukturera upp detta hav. Samtidigt ska jag i fyra anteckningsböcker fylla i följande information: en med inloggningar/lösen, en med födelsedagar, en med adresser samt en med personnummer och kontonummer och andra saker som kan vara viktiga att ha om sina närmaste. Till exmpel kommer Peppes familjs namn att hamna här. Det är ju sånt jag måste komma ihåg.

Hjälp!

Här, under balkongen, brukade jag och My gömma oss när vi var yngre. Till vänster är det buskar och blommor så på sommaren, särskilt när man var liten då, syntes man inte så mycket. Jag minns det som mycket mysigt när vi satt där. Kanske har jag glömt bort allt kattkiss samt alla djur som jag nu märkte kryper omkring där.

Igår stod den här utanför dörren när vi kom hem från Lammhult. Pappade hade lämnat den. Mamma har köpt den på second hand en gång i tiden och när jag upptäckte att den nu bara stod i garaget och skräpade frågade jag förstås om jag fick den. Lite gubbig stil. Inte alls vad jag brukar tycka om, men jag gillar verkligen den här fåtöljen. Funderar till och med över namn.


Här är andra saker vi fick igår. Massa massa med bestick och skålar och koppar och ljusstakar och tallrikar... Allt mycket mycket fint!

Jag upptäckte nyss att jag inte har råd med en avfärgning. Well well. Jag får leva med svart ett tag till. Det är inte det att jag ogillar svart. Jag tänkte bara ändra lite eftersom jag har haft håret svart sen 2005. Eller är det sedan 2004? Nej nej nej, det måste vara sedan 2005. Jag hade nämligen rött hår när jag var i Spanien och dit åkte jag ju 2004.

Så här kan jag se ut inför att jag ska måla.


Så här ser Joakim ut.

Men tyvärr blev det inget målande. Joakims päron hann före oss och var i princip klara när vi kom. Så jag städade, som jag nämnde innan, och tittade sedan på när Joakim plockade sönder min bil för att få fram värmeelementet. Han svor några gånger innan det skedde. Ganska många gånger faktiskt.

Nu ska vi lägga oss. All frisk luft ni vet. Den gör en trött, har jag hört. Antingen den eller det mystiska teet jag fick av Adnan i födelsedagspresent. Tebollen både snöade och utvecklades till en blomma. Häftigt. Bild nedan.

Idag provsatt jag min bil för första gången. Och städade litegrann. Tidigare ägare har haft hund. Det märks väldigt tydligt. I alla fall. Joakim har köpt bilen för att jag ska kunna ha den att köra med till Ljungby nu till hösten och vintern. Allt för att jag ska slippa vänta på bussar i kyla och mörker och komma hem sent på kvällen. Ganska snällt, eller hur?

Vi dricker kaffe och kollar på ettan om elfte september. Lite senare ska jag köra oss till Lammhult (där Joakims päron bor) och sedan vidare till Slättö (Joakims pappas föräldrahem). I Slättö ska vi måla brädor till Joakims maskinhall. Röda och fina ska de bli.

Här syns det att det är ganska varmt. Inte ett grönt strå på marken så långt ögat når.




Jag och Joakim var i parken alldeles ensamma ibland och försökte hitta till lite äventyr. Det blev fotografier vid ruiner och träd i alla fall.


Joakim, jag, My. Peppe fotograferar. Vi har precis spenderat några timmar vid poolen i parken.

I torsdags träffade jag min kusin Anna. På bilden till vänster. Till höger Lise. Anna har inte bott i Olofström på väldigt länge. Först bodde hon i Vetlanda, sedan huvudstaden och nu har hon flyttat hem från England. Nu har hon alltså äntligen kommit tillbaka (dessutom till Olofström) och har börjat plugga till lärare i Kristianstad. Så fyra år är hon fast alldeles nära mig i alla fall.

Jag fick också äntligen se både nya Helena (nu med lugg och ÄNNU länge hår) och med ny lägenhet. Jag tog bilder på lägenheten men jag vill inte vara först med att lägga upp bilder. Det får Helena göra om hon nu tänkt göra något liknande. Tyvärr fick jag inte en enda bild på Helena. Det ska jag ta till helgen. Då hoppas jag på kalas för Ellen som fyller 19.

Igår kväll bestämdes det att min avfärgning skulle göras. Joakim var duktig! Det gick snabbt precis som det stod att det borde gå och jag satt inte på ett dragigt ställe. Men gissa vad som blev avfärgat? Jo, precis samma ställe som färgades när jag bestämde mig för att byta hårfärg för en tid sedan utan att göra en avfärgning. De ställen där jag hade utväxt samt lite av luggen.

Jag får lägga pengar på frisörfix istället. Jag är ju så sugen på att byta hårfärg.

Mamma och pappa har lite problem med en katt som busar för mycket på andras tomter och bilar. Okej, det får man väl som ägare av dessa tomter och bilar tycka illa om. Men hur knepigt är det inte att man slutar hälsa på mamma och pappa och mina syskon på grund av att man irriterar sig på  kattens förehavanden? Utan att säga till om varför man slutat hälsa. Det hela kom fram för en tid sedan när en av grannarna sa ifrån. Bättre att göra så då. Bättre än att vara feg och sur.

Det är fredag och jag jobbar inte natt. Det är de allra bästa förutsättningarna för att en fredag ska bli bra.

En annan sak som är bra är att jag köpt osmakligt dyrt schampo, djuprengörande schampo, inför håravfärgningen. Den jag tänker att Joakim ska få utföra till helgen.

Här filosoferade vi lite på en bro.


Det vi filosoferade över.


Vatten på natten.

Jag tittar på Medium. Det är litegrann av en skämsserie för mig men jag älskar den. Jag har tittat på nyheter också. Ba så ni vet.

Första dagen, första måltiden. Salladen fattas på bild. Vinet är ett vin gjort där Peppe kommer ifrån.








Joakim var väldigt väldigt väldigt trött och nöjd.

Det här är min spexigaste bild från utlandet. Jag kämpade mig fram i högt gräs och annat buskage och ställde mig vid majs och beordrade Joakim att ta en bild.


Joakim var tveksam till sin spexiga bild.


Men han ställde upp.

Här befinner vi oss i en park som ligger nära My. Samma park som poolen ligger i. En mycket torr och gulbrun park.

Det går ganska bra att lita till att Elvis inte springer iväg numera om man vill låta honom sniffa runt utan koppel på framsidan. Det gäller bara att passa på när det inte är något folk ute och man bör följa efter honom hela tiden. Han har alltså blivit lugnare, han springer inte galet runt runt runt och gnäller utan nöjer sig med att lunka runt och lukta lite här och var. Jag försökte plocka plommon samtidigt. Som ni ser ligger de flesta på marken och ruttnar. Synd. Plommon som är så gott.

Jag är helt slut. Jag ger mig nu.  Sekunden efter att året 2011, januari till augusti, har laddats upp i bildväg och skickats iväg för framkallning slänger jag mig i sängen framför tv:n. Sen somnar jag till de trygga rösterna i rutan.

Vi hälsade självklart på ett bibliotek. Först och främst var vi tvungna att fixa lånekort till mig och Joakim för att över huvud taget få tillåtelse att komma med in. Medan Peppe sedan pluggade snodde jag och Joakim runt bland bokstavsrummen. Förklaring: det fanns ett rum (!), ett stort (!) sådant, för varje bokstav i bibblan. Det tyckte jag var fräckt. Det ni ser i bakgrunden är alltså självaste Biblioteca nazionale centrale di Roma.

Vi väntar på pappa. Man kan se besvikelsen i ögonen på hundstackarn. Här var det en evigheeet sedan jag sa det magiska ordet gå. Det var det alltså faktiskt. Minst en timme sedan.




Som plåster på såren lät vi honom bada. Gudars vad han älskar det.




Det är sjukt fint häromkring. Pappa och jag stod och kikade efter glitter på sjön. Det är något pappa brukar tycka att det är viktigt att man gör innan sommaren är slut. Han hade inte lyckats fånga det på riktigt i år än. Jag vet inte riktigt vad han tyckte om dagens glitter. Jag fann det tillfredsställande glittrigt.

Vi hann tyvärr inte med havet den här gången, men poolen i parken som ligger nära My och Peppe var lika svalkande. Tyvärr var vi tvungna att ha mössor på oss. Den färgglada fräna mössan som Joakim har på sig, och som ser ut som en andra hud, var egentligen min. Men jag fick inte på den för allt mitt hår. Tur för mig. Jag har aldrig ägt en snyggare baddräkt förresten. Visst är den het?

Jag är förkyld. Precis som alla andra. Olle springer ifrån mig här hemma. Han skriker när jag vill umgås och krama honom. Det är inget personligt, Hanna, säger han. Han vill bara inte få ont i halsen igen. Mitt halsont gick över i förrgår. Imorse i bilen på väg till Ljungby blev jag hes istället. Jag var än hesare när jag körde hem. Testade det hela genom att sjunga och det lät falskt. Hur mycket det falska i sången tyder på att jag är hes, det vet jag inte. My till exempel tycker alltid att jag sjunger falskt. Särskilt när jag försöker mig på Simpsons "theee Siiimpsooons". Det går inte att sjunga rent. Så är det.

Jag hoppas ganska mycket på att jag blir hesare till imorgon. Det är underhållning att lyssna på sig själv.