Fakingupstoriesisalright

Jag har nu förflyttat mig till stan. Jag har massa böcker med mig från skolbiblio och ämnar nu läsa för att fånga mitt eget intresse för ett område. När jag lyckats (eller tröttnat) ska jag till mina gamla kvarter och hämta ut ett paket. Av någon anledning skickades paketet dit, trots att jag fått paket från företaget många gånger innan nära min numera inte särskilt nya adress.

Det jobbiga med det hela är att gå dit med två kassar böcker. Böcker är tunga. Det vet jag som blivande bibliotekarie. Ni ska bara veta vad jag släpat på böcker nedför långa trappor och in i mörka källare.

Jag har skickat in uppgiften och är nu ledig från bibliometri (om jag klarar uppgiften!) för en lång framtid.

Däremot är jag inte ledig annars. Idag måste jag leta relevanta böcker inför uppsatssökträff med bibliotekarie. Jag måste alltså mer eller mindre komma på vad det är för frågor jag undrar så över. Det kommer inte bli lätt. Inte alls lätt.

För att peppa upp dagen försökte jag härma hur Helena målat sina naglar sist vi träffades, i olika färger som matchade dåligt men samtidigt bra ihop. Det visade sig att alla mina färger var lite fel och därför blev resultatet mest fult. Dagisaktigt. Pallar ingen bild. Men det här var min tanke.

Eftersom jag jobbade fullständigt och fruktansvärt hårt igår kan jag litegranna luta mig tillbaka idag. Klockan kvart i tolv ska min uppgift vara redo för inlämning (förutom sidnummer som jag ska youtuba mig fram till hur en gör ikväll) eftersom jag ska till tandläkaren.

När jag ska till tandläkaren ställer jag mig aldrig frågan "jag undrar om jag har några hål" utan "jag undrar hur många hål jag har". Mina tänder är inte roliga. Trots att jag sköter varenda en med kärlek.

Här var mina småungar samlade för kalas nu i helgen. Det är ungen längst till vänster som har fyllt år. Hela 22 jordsnurr. Det ni! Jag själv kan inte förstå det. Och jag kan inte heller sluta kalla alla för småungar.

Jag och mamma drog med oss hundarna på långpromenad i skogen. De blir som vildar i snön och jag blev faktiskt neddragen på marken en gång. Det var längesen jag hade skrapsår. Och så gick vi lite vilse och en promenad på 40 minuter blev 1 ½ h istället. Men det var soligt och fint och gjorde inte särskilt mycket.

 

 

 

 

 

 

Nu är jag tillbaka där jag hör hemma. Framför bibliometriuppgiften, med flera kilo information bredvid mig som ska in och styrka mina tankar från laborationerna.

Det blir dock lite av en kortvecka. På torsdag åker jag (och kanske J!) till Olofström och påskfestar lite fram till lördag. Vi har långväga besök i Olofström nämligen, från Holland. Därefter blir det påskfest i Lammhult.

Att jag är ledig är nog lite att ta i: jag behöver skriva en uppsatsplan, eller åtminstone börja på en. Nästa vecka börjar uppsatskursen och DEN vill jag vara förberedd inför!

...det är ju klart att lite dålig som blivande bibliotekarie känner jag mig. Men den känslan går väl över snart. Det är ju ändå fredag! Får jag väl tänka i motsats till min fredagsbesvikelse. Ikväll ska jag till exempel umgås med Lise-fise. Vet inte vad vi ska göra, men något lugnt i alla fall. Typ glo film och prata. Jag känner mig sleten av all bibliometri.

Nej det blir inget jobb! Tråkigt, visst, men inte hela världen. Jag får söka nytt, precis som alla andra gör. Gå vidare.

Idag går jag till exempel vidare med min uppgift. Tjohej på det!

Hoppsan vad framåt det går idag. Jag började visserligen med det enklaste, definiera begrepp och beskriva laborationer och börja dra teorin till praktiken, men ändå.

För mig har det aldrig fungerat att börja med det svåra, med det egentligt viktiga för en uppgift. Jag behöver strukturen innan, den som definitioner och syfte och generella förklaringar ger mig. En helhetsförståelse för vad det egentligen är jag ska skriva om till slut. Imorgon är dagen då jag börjar på själva texten, det som innebär mer noggrann läsning av anteckningar och artiklar.

Imorgon måste jag börja dra linjer från det teoretiska i artiklarna till det praktiska från laborationerna. Mitt i allt detta smaskiga ska beskrivningar av metoder och verktyg ges samt vad som egentligen är problemet med dessa.

Och så väntar jag svar på en fråga jag skrev i förmiddags när jag inte hunnit skrivit särskilt mycket än. Den frågan hoppas jag blir positiv, annars har jag skrivit mycket förgäves. Orkar inte sudda ut något jag suttit och kämpat med och som jag faktiskt formulerat ganska så bra.

Hela världen är ju täckt med vitt igen. Och jag suckar faktiskt inte. Det är lättare att vara inne och koncentrera sig på bibliometri när en vet att det ändå inte går att sitta ute och dricka kaffe.

Inget slår dock den gång för några år sedan när jag var i Dalarna i maj. Efter en dag och kväll med vanligt majväder, vaknade vi upp till vintervärld. Och jävlar vad det hade snöat alltså. Det var inte få centimetrar inte. Faktiskt var det jättemånga.

Jag har totalt glömt bort verbet för ordet simultanförmåga. Hur som helst så är det precis vad jag gör nu. Jag pausar, skriver uppsatsplan och bibliometriuppgift samtidigt (gör om det om ni kan!)

Det måste vara så de menade att vi skulle göra eftersom denna bibliometrikurs hamnade mellan forskningsöversikten (som gärna fick handla om kommande uppsats) och själva uppsatskursen.

Det måste vara så de menade att vi skulle göra eftersom jag omöjligt kan vänta med att skriva plan samt söka litteratur tills uppsatskursen börjar. Jag anser mig redan vara sen i tänket kring uppsats, men jag är sjukt glad att jag bestämt mig och snart bokat tid hos kontaktbibliotekarie för hjälp med smart sökning.

Ja, visst är det hemskt att jag inte är avancerat duktig i infosök? Det är ju det en bibliotekarie ska göra nuförtiden. Det har vi läst om på programmet i alla fall. Vi har läst muchísimo hur en människas sökprocess kan se ut och vi har fått berättat hur viktigt det i professionen är att en kan söka fram relevant material. Att vi sen inte gjort så mycket praktiskt kring hur en FAKTISKT söker och hur databaser FAKTISKT är uppbyggda och fungerar...

Ja men FAKTISKT. Hur tänktes det där då? Jag skäms över att inte kunna söka så bra som jag önskar. Jag skäms!

Jag sitter och läser vårdguidens råd till gravida (JAG är inte gravid, men det är ju alltid kul att läsa om det.) Som till exempel listan över saker som partnern ska tänka på att ta med vid förlossningstime: "kanske en present till henne när det hela är över." HAHAHA, en present? Har en liksom inte redan fått det efterlängtade redan? Som om jag skulle vilja ha något när jag har en nyfödd på mitt bröst!

 

Jag vet inte med er, men jag skulle ställa mig totalt oförstående, om jag orkade skulle jag bli förbannad också, om Joakim efteråt uppenbarade sig med ett gäng blommor i handen. Vad ska jag med dessa till? Vem tycker att det är viktigt med någonting annat än det kvinnan precis pressat ut? VEM? Jag bara undrar.

Det är så en blåser bort ute nu. Eller var när vi var ute innan och fixade presenter till världens bästa Lise. Det blåser så det viner och så kylan kryper upp under kläder och hud. Det hela är fruktansvärt obehagligt!

Det enda roliga med dagen är att jag läste de sista 19 sidorna av den sista artikeln. Två dagar försenat, förvisso, men jag klarar mig ganska bra tidsmässigt ändå. Imorgon börjar jag skriva.

(Ja och så har jag valt ämne till uppsaten också. Men det tar vi en annan gång.)

På cirka 50 minuter var den över, intervjun. Intervjun som jag är mycket glad att jag förberedde mig väl inför och att jag funderade och funderade och tänkte kring vad det skulle kunna innebära att jobba som skolbibliotekarie. Och det är nog i grunden det jag tänkt mig och något jag verkligen skulle kunna tänka mig att jobba som.

Tänk vad kul att få hålla i lektioner, att få berätta om saker jag tycker är sjukt intressanta, att få jobba i ett bibliotek dagarna i ända. Och så få betalt för det! Det är inte klokt vad jag kommer att trivas med biblioteksjobb en gång i framtiden.

För vad som händer med just det här jobbet, det vet jag på måndag. Då är det antingen skrik och skratt eller gör om, gör bättre som gäller. För hur jag än vänder på det så gjorde jag inte fel idag. Jag gjorde ganska bra ifrån mig, tycker jag. Kanske är det bara så att det finns någon som kommer göra bättre ifrån sig.

Nåväl, jag håller er uppdaterade. Nu ska jag försöka återgå till pluggtänk. Efter intervjun vart jag så uppe i varv att jag var tvungen att köpa ett kexchoklad till bussresan hem. Det hjälpte! Nu ligger jag på normaltakt igen.

Pluggar på i vanlig ordning. Det börjar nästan kännas lite mysigt och som en trevlig vana att börja dagen med en vetenskaplig artikel. Eller?

Nae. Mitt huvud börjar få svårt att ta in mer text nu. Eller det började nog redan för några dagar sedan. Och som om inte allt läsande vore nog så måste (!) jag dessutom välja ett himla ämne att skriva om samt förbereda mig inför intervju (roligt, JA absolut, men kräver ändå mycket tankeverksamhet.) Det är just tankeverksamheten som jag börjat dräneras på.

Men jag fortsätter läsa och hoppas att något roligt bara ska hända av sig självt till ikväll. Annars måste jag ju fortsätta läsa tills jag inte har något mer att läsa. Och jag har så mycket att läsa att jag skulle kunna sitta till långt inpå natten.

Universum. Rädda mig! Hitt' på nåt!

 

9 ½ timmars läsning gör visst trötthet och huvudvärk till ofrånkomliga, efterhängsna saker. Men jag anar att om jag botar det ena kommer det andra ge med sig.

Med andra ord kan jag läsa lika länge imorgon igen om jag vill. Men det vill jag inte. Jag vill hellre ta Ellen och Olle med mig till farmor och dricka kaffe och äta bullar efter bara 7 timmars läsning. Och sen vill jag fara hem till Joakim och ligga i soffan och hålla hans hand litegrann. Och vara trött igen.

Författaren Sara Lövestam skriver inte bara underbara böcker (Udda, I havet finns så många stora fiskar, Tillbaka till henne, läs!), hon bloggar såklart också. Jag hade råkat glömma bort hennes blogg där ett tag, men har nu hittat tillbaka. Tänkte passa på att få andra att börja läsa henne samtidigt nu. Som tur är skriver hon långa inlägg men inte så ofta, vilket innebär att det nog finns en chans att komma ifatt åtminstone nutida Sara. Hon har ju arkiv så långt bak som till 2008, för den som orkar och vill vara med från allra först början. Alltid lika intressant att läsa förstås. En del politik, en del HBTQ-värld och mycket grammatik och skrivande, precis i min smak.

Jag läser, alltså hinner jag inte skriva mycket. Det är elva artiklar som ska läsas den här veckan förstår ni, så jag är en upptagen person.

Snabb uppdatering är att jag nu befinner mig i Olofström. Ett vitt Olofström som bara fortsätter att bli vitare och vitare. Mig kvittar det just nu vad vädret tar sig till, jag sitter ändå bara inne och hinner inte gå ut.

Under köksbordet myser två hundar på mina fötter, så helt ensam i min stress är jag inte. Om ni satt och tyckte synd om mig.

Igår blev ju jag då inbjuden till intervju för en riktig bibliotekarietjänst som jag sökte för bara ett litet tag sedan! Detta var absolut oväntat i med att det dröjer så länge innan jag kan börja.

Hur roligt det än är det här så är det ett otroligt svettigt arbete. Att under ett möte få någon att förstå en och tycka bra om en och därefter inte vilja annat än att anställa en.

 

Men glad är jag, fruktansvärt glad. Passande nog.

Två gånger vaknade jag och var så svettig att det bara rann om mig. Första gången fick jag upp och torka av mig med handduk, vända på kudden, byta från täcke till filt samt lägga en handduk på lakanet. Innan jag torkade av mig själv väckte jag även Joakim för att han skulle få känna på mig och fascineras. Kanske äcklades han mest, men han gjorde hur som helst som jag bad honom. Det riktigt plaskade om mig när han kände på magen.

 

Gång två fick jag återigen torka av mig, vända på kudden (fortfarande fuktig från förra gången), byta tillbaka till täcket som till min glädje torkat samt byta handduk som låg på lakanet. Gång två vaknade Joakim av sig själv och påpekade att det ju var blött långt under hans rygg.

 

Nu undrar jag såklart: var kommer allt svett ifrån?! Hur mycket rör jag mig egentligen under natten kan en ju undra. Det här händer ändå mig relativt ofta.

Jag var och kollade in Erikshjälpens nya design igår. Ut kom jag med nio kaffekoppar. Jag har aldrig förstått vad det är mellan mig och kaffekoppar, men allt jag kan tänka när jag ser några fina är, VILL HA!

Joakim undrade såklart, som så många andra undrat förut, varför jag behöver fler när vi redan har två set med kaffekoppar sedan innan. Jag förklarade mig med att vi faktiskt inte har så många av samma sort samt (och nu till det riktigt viktiga) att det är kaffekoppar som har ett öra som en får plats med ett finger i. Vilket alltså existerande koppar inte klarar av att leverera, om jag inte bantar bort halva mig själv.

Passande nog ska vi bjuda familjer på fika nu i helgen. Gissa vilka kaffekoppar som behövs DÅ? Just det.

Nu har jag nio, NIO, sidor kvar av boken som härmed tagit mig mer än en vecka att läsa. Det är mycket tid det. De resterande nio sidorna ska bli klara mellan klockan 08:10 och 09:50 imorgon.

 

Förra kursen läste jag två böcker på samma tid som denna enda. Nu har jag bara nio artiklar att plöja igenom. Allt måste bli lättare än det jag läst nu. Eller låt det åtminstone inte bli svårare.

Jag och Helena har startat en tradition eftersom vi aldrig träffas. Vi har varit ganska dåliga på att ringa varandra "då och då", som vi alltid sa att vi skulle göra. Istället har vi bestämt att torsdagar (tror jag i alla fall, vi har ju nästan precis startat traditionen) är vår pratdag. Då ringer jag eller Helena vid fyratiden och så pratar vi Helenas hela resväg, från Sösdala till Olofström, det vill säga fram till tjugo i sju typ.

Igår pratade vi till exempel om hur gamla vi faktiskt är nu. Det nämner vi varje gång. Jag vet inte varför vi känner oss tvungna att påpeka det hela tiden. Kanske är det för att vi känner förändringens vindar blåsa nu, som en säger. Jag får min efterlängtade jävla examen och Helena ska börja söka jobb på riktigt. Det ska jag med i och för sig, men än ser jag inte riktigt längre än till min examen.

 

Idag pluggar jag hårt fram till kvart i fyra. Sen kommer Ellen och då är det bara roligheter på schemat, som tacos och marängsviss med Joakim och förhoppningsvis Joakims syrra Johanna, skypea med My och glo på tv eller film. Imorgon ska vi shoppa och får sällskap av Ellens Filip.

 

Ja. Det var det.