Kalle Anka
Häromveckan fick J ett samtal från Kalle Anka. Eller ja, förlaget som har hand om Kalle Anka. Senast J fyllde år
fick han en prenumeration på just Kalle Anka av sin syrra. J skäms över detta läsande och vill väl helst inte att någon får reda på det. Eller i alla fall inte när samtalet utvecklas som nedan.
Samtalet:
J: Hej!
Kalle Anka-: Hej! Jag ringer från (vad hen nu sa) och söker någon av föräldrarna i familjen!
J: Eh, jaha... Ja...
Kalle Anka: Är det kanske du som är pappan i familjen?
J: Jaaaaa...
J tackade hur som nej till ännu en omgång. Men skam den som ger sig. Några veckor efter samtalet fick vi ett inbetalningskort addresserat till Familjen Svensson. Vad Kalle Anka vet så är nu Joakim pappa och vi är familjen Svensson.
Jaha ja.
Pepparkakor
I måndags bakade vi pepparkakor i Olofström. Jag och Olle kämpade själva med hela degen då alla andra plötsligt blev upptagna när det skulle knådas. Vi började med pepparkaksformar av alla de slag men tröttnade och började utforma egna formar istället.
Jag ville till exempel visa hur mycket jag älskar mina syskon och fixade allas namn med degen. Olle var fortfarande tagen och peppad av sista Twilight-filmen och kände att något av denna pepp måste kreativiteras. (I brist på ordet jag letar efter får kreativiteras ta det ordets plats. Jag vet dock inte om det är ett ord och om det använts korrekt.) Sista bilden föreställer en gravid gris. En gris i en gris. Fint va?
Kärleksförklaring
Edward och Bella
Gris i gris
I övrigt har vi här hemma redan gjort saffransbiscotti, saffranspannkaka (blev mycket lyckad, alla tanter älskade den!), lussekatter samt två omgångar risgrynsgröt. Nu är det bara fler pepparkakor och ett pepparkakshus som fattas hemmet i Växjö. I hemmet i Olofström ska det göras knäck, bröd, nutellapraliner, snöbollar och saffranskola.
Jag älskar att baka till jul. Oftast lyckas jag bara med hälften av grejerna och oftast blir jag förbannad någon gång varje gång det bakas. Som när jag häller smöret på mig själv istället för i bunken. Det är sånt som är förbannat jävligt för stunden, förbannat roligt nästa dag.
Tanterna och Joakim
Den där middagen vi hade var lyckad. Se så glada nästan alla ser ut! Vi åt kyckling, ris, sallad och saffranspannkaka.
Sidan där det bara sitter två personer består av mamma och mormor. Den andra sidan från vänster består av farmor, J:s mormor, J:s mamma och J.
Tantmeny
Här sitter jag och planerar en lördagsmeny för tre tanter (egentligen fem, men jag vågar inte skriva att mammorna som kommer är tanter ganska snart de också.) Min farmor och mormor och Joakims mormor ska äntligen få råkas! Mammorna som kommer agerar egentligen bara chaufförer, men får såklart mat de också.
Jag anser mig ha hittat en utmärkt efterätt till tanterna, nämligen saffranspannkaka! Inget hot mot tänder och verkar vara svår att sätta i halsen. En poppis efterätt hos äldre verkar ju annars vara exempelvis inlagd frukt med exempelvis lättvispad grädde. Jag är själv ganska allergisk mot efterrätter med enbart inlagd frukt och lättvispad grädde. Hur ospännande liksom?
Ringen
Det finns en ring som jag har haft en lång lång lång tid. Eller rättare sagt, jag har inte haft samma ring hela denna långa tid, utan två olika. Den första ringen fick jag av Martina i present, den andra av Joakim. Min besatthet av ringen började med Buffy och Martina. Ringen figurerar alltså en hel del i serien och Martina var, och är väl än, lika besatt av serien som jag är och tyckte att jag borde ha ringen. Många år senare på ett gym i en simhall i Växjö lade jag ifrån mig ringen för att den skavde när jag tränade. Där glömdes den bort till nästa dag och jag upptäckte att någon snott den. Eftersom jag tjatade så om denna olycka som drabbat mig ansåg Joakim att jag borde ha en ny ring. Så det är den jag har nu.
Det jag egentligen vill meddela är att mitt finger är omformat på grund av detta ständiga bärande av ringen. Se själva på bild nummer 2. Fingret har format sig inåt! I somras syntes det visserligen att solen inte kommit åt just där, men när kroppen ändrar sig kan en verkligen säga att jag har burit och älskat.
Ring på finger.
Omformat finger.
Ej omformat finger.
Så ja, hur känns det att ha den här informationen då?
