Fakingupstoriesisalright

Helgen har varit en vanlig helg. Hela familjen Stjärnkvist var på besök och åt tacos och kladdkaka, Joakim klippte äntligen, mycket säker på handen, min lugg, vi undersökte om en cykel vi hittade i skogen kunde lagas och ges till mig (gick inte) vi såg Åsa-Nisse på bio, vi promenerade till Maxi och köpte glass och frukt och vi drack vin.

Idag ska jag träna och plugga och betala räkningar med pengar jag inte har.

I helgen var förresten Emil och Sigrid här. Kompisar till Joakim. Även mina kompisar nu då. Det var trevligt. Vi åt pizza, chokladpudding och chips och drack vin. Efter maten bestämde Joakim att vi skulle spela monopol. Eller ja, det hade han bestämt sedan länge. Maten var för honom bara en förevändning att få spela monopol. Jag vägrade (I hate spel) och tittade på. Men det blev väl rätt kul till slut ändå, när vinet gjort sitt.

Lite senare fick jag självklart ont och var tvungen att sluta vara trevlig och social eftersom jag inte kunde prata eller le.

Men som jag skrev i förra inlägget: DET ÄR ÖVER NU!

Jippi jippi.

Jag vet att jag bara tjatar och tjatar om min tand. Eller snarare hålet efter det. Men jag HAR ju liksom haft för jävla ont i vecka nu. Så idag ringde jag till tandläkaren och frågade om det är normalt att man har så ont så långt efter. Det var det inte. Så jag fick en tid en timme senare, snabbklädde mig och och åkte in och han sa stackars dig som haft så ont och jag ba ja, tack, jag har ju faktiskt haft väldans ont. Sen tog han fram något som liknade en spruta och skulle skölja. Just sköljandet kändes inget, DÄREMOT kändes det när han tryckte ner något I hålet som skulle vara inflammationsdämpande och smärtstillande.

Även om huvudet och käken sprängde efteråt så var det skönt att veta att jag någon gång under dagen skulle sluta ha ont. Och det har dröjt till ungefär nu.

En sak till förresten. Lite innan jag skulle springa till bussen stod jag och övade på att öppna munnen. Jag har haft svårt för det och tänkte att va fan jag måste ju kunna gapa idag om de ska kunan fixa det här. Och då upptäckte jag något äckligt. Min tunga var (är fortfarande lite lite) grön. Mörkt grön. Visst känns det som en väldigt äcklig grej att ha? En grön tunga. Det var hur som helst inte dålig tandhygien som orsakat det, utan munsköljet jag använde efter utdragningen av tanden.

Jag har fortfarande riktigt ont i hela högra sidan av fejset. Inatt vaknade jag till och med av smärta. Fick masa mig upp och ta två alvedon och sen ligga och ha ont tills det kära kära härliga alvedonet verkade.

När ska det gå över då? Jag ska ju dra ut ännu en tand om cirkus två veckor.

- Skriva färdigt en uppgift
- Börja med nästa uppgift
- Gå med sopor
- Få Joakim att klippa min lugg
- Gå på bio

Och intresseklubben antecknar självklart. Helena?

Det är ju så svinigt kallt ute att det enda jag gör om dagarna är följande:

1. Springer från lägenheten till buss.
2. Springer från buss till jobb.
3. Springer från jobb till buss.
4. Springer från buss till lägenheten.

Det är vedervärdigt. Ingenting händer ju. Jag vill inte gå utanför dörren mer än jag verkligen måste.

Buhu. Jag vill ju PROMENERA. I VÅRSOLEN.

Han är ju så söt.

Åh vad det gjorde ont igår. Hur jag än låg och vad jag än gjorde. Jag var helt säker på att jag inte skulle kunna käka något på flera dar. Men, vid femtiden när Joakim kom hem hade huvudvärken lättat något och jag var  ganska vrålhungrig. Joakim my dearest hade varit och handlat lots of mat som som inte behöver tuggas: två sorters fil, blåbärssoppa samt soppor jag kan värma.

Och så fick jag alvedon och tulpaner mot smärtan. Det var väl snällt?

Nej det här var ju inte trevligt för någon. Det gör jävligt ont nu, både i käften och i huvudet. Jag har dessutom svårt att svälja, det smakar blod och jag har torkat blod runt munnen. Det är ingen idé att tvätta bort det eftersom nytt blod rinner till hela tiden.

Buhu. Stackars mig.

Man ska ju ha en dejt idag. Visst är det så? Min dejt är hos tandläkaren. Där ska det dras ut en tand. Jag hoppas det blir trevligt för alla inblandade.

Nu är du 26 år darling. Jag älskar dig fortfarande.

Det var vår igår. Jag och pappa var ute med Elvis och promenerade. Visst halkade jag på is och ramlade, precis som jag gjort var och varannan dag nu under vintern, så det var svårt att helt och hållet tänka bort att det bara är början av februari.

Men samtidigt som vi försökte hålla balansen på isen så klagade vi, pappa och jag, över hur varmt det var och att vi nog var tvungna att knäppa upp jackorna och ta av mössorna och vantarna. Det gjorde vi då alltså. Och det kändes HUR BRA SOM HELST.

Hur. Bra. Som. Helst.

Men nu är livet lite miserabelt igen. Det snöar ute. Fan.

Jag åker till Malmö och Helena eftersom hon fyller år snart! Närmare sagt blir hon 26 år på alla hjärtans dag. Alla fall. Vi ska fira henne från fredag till söndag. Det ska bli kul, särskilt eftersom vi knappt ses något längre. Jag hoppas på fika och mycket mycket dans.

Blir det det?

Dear God vad jag hoppas att det här hjälper nu!

Jag har problem med min mage. Alla som umgås nära mig (haha) är väldigt medvetna om detta. Och med detta menar jag att jag varje dag tjatar om att jag har ont i magen. Att ringa läkare har inte funnits som alternativ eftersom jag inte kan tänka mig något pinsammare än att ringa till någon och säga "Nämen hej, Hanna heter jag och jag har problem med gaser. Har ni någon tid i veckan eller?." Jag menar, finns det NÅGON som inte tycker att gaser är ett jobbigt samtalsämne när man ska prata allvar om det? Nej, jag tänkte väl det.

Jag tänkte träna efter jobbet idag. Det blev inte så eftersom jag glömt plånboken hemma och i plånboken hemma ligger mitt kort. Ah okej, tänkte jag. Då går jag och handlar presenter istället. För det är något jag behöver göra. Och på väg mot stan slår det mig att jag är dum i huvudet eftersom mitt kort för att handla, självklart, också ligger i plånboken. Några minuter därefter blir jag kissnödig. Jag beger mig till bibblan. Där är det ju gratis med toalettbesök. MEN NEJ! Det är det ju inte. Det minns jag när jag står där nere och håller på att kissa på mig.

På det hela kändes allting som jävla skit. Jag satte mig vid en dator och försökte tänka bort kissnödigheten och här sitter jag än. Ännu mer kissnödig.