Fakingupstoriesisalright

Sedan jag tappade min mobil i ett glas med apelsinjuice för några veckor sedan gör mobilen som den vill eller inget alls. Jag vågar till exempel inte ringa till fasta telefoner eftersom jag inte kan stänga av samtal och de jag känner har inte telefonsvarare. Mobil går bra eftersom det till slut går till telesvar. Idag råkade jag ringa ett fast nummer jag inte alls ville ringa och fick panikartat ta ut batteriet. Nu får jag icke igång mobilen.

Det är ett jävulskap det här, att inte kunna lita till sin mobil. Jag vill kunna bli nådd, men jag vill framförallt kunna nå personer!

Det bidde ingen mössa. Joakim har köpt sig en väldigt fin öronlappsmössa och bara för att han är så snygg i sin vill jag ha en. Den enda som såg okej ut var i princip likadan som den Joakim köpt. Han vill inte gå i en nästan likadan mössa som mig, så jag får gå öronlappsmösslös.

Julklskyltningen var det då inte många som vågade sig ut till. Inte ens de som brukar sälja (inte lika många i alla fall) och sjunga fanns på plats. Det blåser som tusan och regnar kallt, så jag förstår varför.

Eftersom risgrynsgröten var slut där vi handlade gör vi nu egen. Jag blev lite grinig först över att inte kunna värma i mikron och få klar gröt på några minuter, men nu när kastrullen står på spisen på sina 50-öringar har grinet försvunnit. Det känns mest bra att det luktar jul här hemma. Oftast när jag stiger innanför dörren, på senaste tiden, har det luktat sopor. Om det är Joakim som tillagar något skumt och käkar eller om det är gamla sopor som luktar, det vet jag inte.

Igår fixade jag tre julklappar till. Det börjar närma sig slutet nu. Det är så få som en, två, tre och fyra kvar.

Det är varning klass 1 och 2 på vindarna i Krononbergs län. Jag hoppas vi kan lyssna lite på dessa när vi lägger oss ikväll. Jag älskar att somna till lagom farlig vind.

Om en timme ska vi in till stan, köpa en mössa till mig och julskylta. Snö eller ej: julskyltning är alltid lika roligt och mysigt att gå på. Man måste ju på sånt som lyser upp nu. Joakim skulle gärna slippa gå. Jag har sagt att han gärna får stanna inne, men det ger honom bara dåligt samvete. Säger han.

Mat idag blir risgrynsgröt och lussekatter och pepparkakor. Inte världens bästa mat för min mage precis, men min själ blir så glad av allt socker.

Men innan vi åker tänker jag göra Carin glad på tisdag genom att idag baka kakor hon bara måste älska. Ja, på tisdag till onsdag är jag i Olofström och hälsar på Carin och Dick och alla andra som vill hälsa på mig.

Jag ska inte vara sämre än alla andra. Jag måste också få ur mig alla juliga ord. Om inte alltför många helger ska jag och Joakim ta med oss en yxa ut i skogen och skaffa oss en julgran. På Svenssons mark alltså. Jag ska precis som förra året ha vita stormössan på mig.

Idag ska vi göra det rött och ljust och baka det som bör bakas inför advent.

Nä jag måste få ner den där dikten nu känner jag. Jag känner det starkt. Den är inte jag längre. Så. himla. mycket.

På begäran av inte någon alls publicerar jag en dikt jag skrev på gymnasiet. Efter denna tyckte min skrivarverkstadslärare att jag skulle börja skriva psalmer. Jag minns att jag själv var oerhört nöjd med den här dikten. Idag tycker jag att den är rolig och jag kan absolut inte förstå var jag hittade orden.

En hyllning till solen

Välkommen

 

Välkommen är du guldgula skönhet

Med värme när vintern frusit vår värld

När träden står nakna och vita av köld

Kom då, väck världen ur dess sömn

 

Låt genom din värme den kala marken gro.

Klä våra träd med den skönaste grönska

Värm dem efter frostens tunna klädnad

Kom då, ge allt liv igen

 

Låt från jorden fröna stiga

Praktfulla och starka, vackrare än någonsin

Ge dem alla dess färger

Betrakta den sällsamma skönhet de får

 

Låt sedan vinden förnimma alla dofter

och bära dem med sig i sin eviga färd

Innan du försvinner och vi återigen

Vakna upp i en vintervärld.

 

Vakna morgonstjärna, nu är det dags.

Välkommen, var hälsad kära Sol!

Lät hunden leka med löv.


Hjälpte mamma att tanka eftersom hon har dåliga erfarenheter av att tanka.




Lät pappa plocka ved, startade eld själv och skrev klart boklista i värme som slår all annan värme på käften.

Mellan bild 2 och 3 umgicks jag, Lise och Olle. Vi åt lasagne och fnissade åt gamla hemmavideofilmer. Efter sista bilden promenerade jag, pappa och Elvis mellan 20:00 och 21:00.

Jag och J besökte det nya reservatet. Det var en geggig, mild, dimmig och alldeles fruktansvärt tyst dag.

Tolka nu fruktansvärt som bra. Skriver jag en mening som "himmelskt tyst" kommer hon som börjar på H och slutar på elena att håna mig för att misslyckat ha försökt vara en djup poet som författar kring naturen som ämne (Naturen är by the way hennes favorithatämne inom poesin. Som jag förstått det.)


Men visst ser man i princip tystnaden i den här bilden?

Ikväll har Olle och jag tittat på videofilmer igen. Det är nog mest vad vi gör när jag är hemma och hälsar på. Det är hemmavideofilmer vi nyss funnit där bland annat Lise, Ellen och Olle medverkar och är de sötaste och mest gosiga ungar som finns. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas sötare ungar än dessa tre.

Jag kan också sitta i timmar och åter timmar framför nioåriga Hanna och sjuåriga My som åker runt i neonrosa rullskridskor och gröna hjälmar, som med stor möda klipper gräsmattan tillsammans och försöker undvika Lise som hoppar och slänger sig farligt nära, som lockar hår med papiljotter gjorda av foliepapper, som tar en Lise och en Ellen på var sida av höften och vill hjälpa till. Mitt nioåriga jag kan man skratta åt en hel del. Ticsen jag hade då var inte att leka med. Av någon anledning var det aldrig något jag skämdes för. När jag ser det nu undrar jag varför. Ticsen gick från huvudskakningar, blinkningar och vidare ut i kroppen med ryck i olika lemmar.

Nåväl. I ett försök att göra den där tiden mer verklig satte jag mig för en stund sedan med bebis- och barnkläder som sparats för framtida behov och oooaade och aaaade. Jag blev himla glad när jag hittade en svart mössa med storblommigt mönster. Detta är en mössa som jag verkligen älskar över alla andra mössor. Det är en mössa jag tror att alla ungar i familjen haft någon gång. Helt och håller underbar. Det bästa med den är att den inte är ny, utan just välanvänd av folk som lugnar mig när jag tänker på dem. Just därför får mössan följa med mig till Småland.

Vad gäller bebiskläder över huvud taget: oh my, finns det så små människor? Jag skulle vilja påstå att det är dockkläder som ligger i de där bruna papplådorna i förrådet. Man tycker kanske att jag borde minnas Olle som bebis i alla fall, men mitt nioåriga jag valde istället att komma ihåg de där rullskridskorna till exempel.

Inget får magontet att släppa som hemmavideofilmer hemma. Jag älskar att längta tillbaka till hur det var.

Jag har jobbat ett förmiddagspass med att göra mackor och vid halv tolv inatt ska jag jobba nattpass och göra fler mackor. Folk tröttnar inte på mackor.

Imorgon är jag i Tingsryd 12:15 och om mamma håller vad hon lovar (det gör hon alltid) så hämtar hon mig där. Eller åtminstone hämtar någon mig där. När jag kommer hem ska jag krama ihjäl Elvis, eller krama jättehårt i alla fall, och sen får jag se vad som händer. Kanske blir det mest slappning. Något sånt ord finns egentligen inte va? Men så länge man förstår tycker jag det är helt OK att hitta på litegrann.

Om några minuter ska jag skypea med My. Då ska jag be henne köpa en julklapp till någon. Det är till en kille och jag bor tillsammans med honom. Fler ledtrådar får ni inte.

För övrigt så ligger jag mycket bra till med julklapparna. De personer jag ännu inte har haft råd att köpa till har jag i alla fall planerat för.

Mhm.

Regnbågsfiskets ABC
Trolling, spinn & mete

Vadan detta? Böcker om fiske. Jag har aldrig varit intresserad av fiske.

Åh. Jag trodde väl ändå inte att tecken kunde ges genom ett bibliotekssystem. Det enda roliga och troliga tecknet jag fått var när jag köpte en mycket snygg svart jacka på andrahand. När jag efter ett tag trixade med fickan framme på bröstet fick jag syn på det. På tygfliken man måste lyfta för att öppna fickan fann jag ett ditsytt rött H. Det tecknet lever jag på än. Tänk att just jag skulle köpa den jackan. Därmed blev det min all-time favoritjacka.

Det gick bra, mötet med mammorna och papporna. Alla pratade med alla. Jag och Joakim satt mest och lyssnade faktiskt. Så mycket tjattrades det.

Ellens fest var lyckad. Inte mindre än fem släktingar till mig var där. Lise, Ellen, Anna, Björn och Kajsa. Alla småttingar i kusinhavet har blivit 17, 18 och 19 år gamla. Det är gammalt för att vara en småtting.

Imorgon kväll är det kalas! Ellen med kompisar firar att de fyllt nitton och att någon fyllt tjugo. Tror jag i alla fall. Jag vet med säkerhet att två av dem är 19. Ellen är en av dem. Hur många år det nu än är de fyller sammanlagt så är det alltså kalas, i Gaslunda. Jag och Helena och Lise ska dit. Kanske Anna kusin och Olle.

Jag tänker mig själv i en blå klänning, svartprickig. Jag ser också mig själv klädd i en svart klänning med tre lager av volang i spets. Till sist tänker jag mig själv bärandes en påsig vinröd Cheap Monday-klänning med dragkedja fram, hela vägen.

Det enda jag egentligen önskar att jag kunde se mig själv i är rött läppstift. Men det blir aldrig verklighet eftersom det inte finns en själ som tycker att jag har passande läppar för ändamålet.

Imorgon ska mina päron möta Joakims päron. Det blir nog bra skulle jag tro. Hans föräldrar är trevliga, mina föräldrar är trevliga. Vad kan gå fel?