Fakingupstoriesisalright

Imorse vid kvart över åtta befann jag mig på Kvinnoklinikens avdelning på lasarettet och undrade varför kvinnan i receptionen såg så förvirrad ut. "Jag ska vara här vid halv, sa jag hjälpsamt." "Halv nio? frågade kvinnan?" "Japp!" "Nej, men oj då. Då har de nog försökt nå dig här idag, för du ska inte vara här förrän klockan ett idag."

Tur att jag inte är sån som blir förbannad särskilt lätt. Visst, det skaver lite och jag blir aningen irriterad. Mest för att det sabbar min skrivardag totalt. Jag får inget fast grepp om mig själv och skrivandet om jag hela tiden måste avbryta. Och så ska jag hinna äta innan så jag har ork till träning i eftermiddag.

Jag tror det får bli fortsatt plugg på lasarettets sjukhus efteråt istället. Skriva går ju att göra lite varstans. Ett måste är dock att jag kommer igång nu på förmiddagen. Varför tror ni jag sitter här och skriver istället för vid böckerna? Olustkänslor inför det i hela kroppen förstås! Jag har aldrig förstått var de kommer ifrån. Det är ju inte livsfarligt på något vis. Att skriva, menar jag.