Tiden som inte finns
I måndags när jag fick huvudvärk och mådde allmänt konstigt så åkte jag ju hem för att bota mig själv. Jag ämnade läsa och skriva när huvudvärken försvunnit, men hamnade i något slags ångestladdat tillstånd varje gång jag försökte. Det hela slutade i en skitdag när jag förbannade mig själv; min slöa hjärna och mitt dåliga studerande. Det hela var inte givande på något vis.
Det dåliga fortsatte ända fram till tisdagsmorgonen när jag bestämde mig för att ligga kvar i sängen och må dåligt. Jag tog mig dock i kragen och åkte till slut till skolan. Jag kompenserade till och med för den tid jag missat på morgonen.
Idag har varit en bra dag om en mäter läsmässigt. Jag har läst en massa och letat ännu mer info. Problemet är att tiden inte tycks räcka till för det vi ska göra. Trots mina mer eller mindre faktiska åttatimmarspass åtminstone fyra dagar i veckan. Jag har ju sagt ja till jobb också som tar tid.
Hur ska jag hinna läsa in mig på ett område och sen upptäcka att jag läst mycket som inte alls det till slut passade in till mitt valda område och hitta nytt och hinna läsa igenom detta och dessutom hinna tänka över och få ihop strukturer i huvudet kring allt? Och sen ska det ju ner på papper också. Genom egna tankar, men ändå inte mina tankar utan andras.
Jag blir under dagarna på skolan riktigt förvirrad och förtvivlad flera gånger om dagen. Det känns aldrig som att det jag gjort räcker till när jag väl kommer hem för kvällen.
Mitt hjärta är trött på dessa svängningar mellan lite tillfreds och förtvivlan jag tror ska vara för evigt.
Det dåliga fortsatte ända fram till tisdagsmorgonen när jag bestämde mig för att ligga kvar i sängen och må dåligt. Jag tog mig dock i kragen och åkte till slut till skolan. Jag kompenserade till och med för den tid jag missat på morgonen.
Idag har varit en bra dag om en mäter läsmässigt. Jag har läst en massa och letat ännu mer info. Problemet är att tiden inte tycks räcka till för det vi ska göra. Trots mina mer eller mindre faktiska åttatimmarspass åtminstone fyra dagar i veckan. Jag har ju sagt ja till jobb också som tar tid.
Hur ska jag hinna läsa in mig på ett område och sen upptäcka att jag läst mycket som inte alls det till slut passade in till mitt valda område och hitta nytt och hinna läsa igenom detta och dessutom hinna tänka över och få ihop strukturer i huvudet kring allt? Och sen ska det ju ner på papper också. Genom egna tankar, men ändå inte mina tankar utan andras.
Jag blir under dagarna på skolan riktigt förvirrad och förtvivlad flera gånger om dagen. Det känns aldrig som att det jag gjort räcker till när jag väl kommer hem för kvällen.
Mitt hjärta är trött på dessa svängningar mellan lite tillfreds och förtvivlan jag tror ska vara för evigt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hanna, det kändes som om du beskrev min vardag på pricken. Förtvivlan, ångest och otillräcklighet. Men vi får pausa lite ibland i alla fall. Puss mys
Postat av: Hanna
Ja pausar gör jag, precis som en borde göra! Annars hade jag aldrig överlevt. Däremot förstår jag inte hur du klarar av allt du gör. Du är helt otrolig med ditt pluggande Mysan! Och så gör du det på italienska också :)
Postat av: Anonym
Ja det blir ju antingen små pauser nu, eller en lång paus när hjärnan slutat fungera överhuvudtaget. Just nu pluggar jag tysk syntax på italienska. Ofta känner jag mig som fågeln i Kalle Anka på julafton, eller snarare som Kalle själv i slutet...
Trackback
